Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Inte utåt. Inte heller Advokatsamfundets generalsekreterare, Anne Ramberg, verkar driva på för ökad jämställdhet i advokatkåren, åtminstone inte utåt. Bild: Yvonne Åsell / SvD / TT

    Avveckla även de sista ”bastuklubbarna”

    Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

    25/11 2014. ”Lagen är en manlig bunker”, säger vd:n, Amanda Lundeteg, för jämställdhetsfrämjande stiftelsen Allbright efter att ha granskat hur det ser ut i det avseendet på rättsområdet. Nu är det inte fullt så illa, men illa nog. För den bunker Lundeteg syftar på begränsar sig faktiskt till advokatområdet och till den akademiska världen. Inom såväl domarkåren som bland verksamma åklagare råder betydligt jämnare könsfördelning. Det är till exempel fler kvinnor än bland åklagarna.

    Men bland advokater och i universitetsvärlden råder faktiskt rena rama ”bastuklubben”. Trots att det under de senaste 20 åren har utexaminerats fler kvinnor än män, 60 mot 40 procent, är 57 procent av de biträdande juristerna (lägre nivå än advokat) på advokatbyråerna kvinnor och i toppskiktet, som ägare med mera, utgör de bara 14 procent.

    På liknande sätt ser det ut i den akademiska världen. På de lägre nivåerna, som adjunkt, doktorand och lektor, är majoriteten kvinnor. Bland professorerna utgör de däremot bara 30 procent. Det finns alltså sannolikt betydligt fler ”professorskor” än kvinnliga professorer!

    Är det här ett problem? Ja, självklart! Även om inte följden av den bristande jämställdheten nödvändigtvis skapar ”rättsosäkerhet för kvinnor”, vilket Lundeteg hävdar i en TT-intervju. För i exempelvis åklagarväsendet, ett område som är väl så viktigt för rättstillämpningen som advokaternas, dominerar ju kvinnorna. De utgör 58 procent av landets åklagare och 55 procent av cheferna för en åklagarmyndighet är kvinna. Den jämna könsfördelningen inom domstolsväsendet talar också emot denna slutsats. Däremot inte den stora skevheten i universitetsvärlden!

    Den bristande jämställdheten inom advokatsektorn verkar vara en följd av en extremt väl utvecklad ”cowboy-kultur” inom byråerna. Här förväntas man, oavsett familjeförhållanden, alltid vara tillgänglig och beredd att göra en insats, dygnet och veckan runt. Detta är självklart inte rimligt för vare sig män eller kvinnor med hemmavarande barn, och får konsekvenser även utanför juristvärlden.

    Till det allvarliga här hör att medvetenheten om problemet verkar vara så låg. På de stora advokatbyråer som Allbright granskat finns ingen plan för hur man ska få en mer jämställd sammansättning av vare sig advokater, delägare eller ledning. Allt verkar bara rulla på.

    En av de stora byråer som pekas ut som sämst i undersökningen, Setterwalls, har en kvinna som vd. Det verkar inte hjälpa. Hon hänvisar till att det här är en ”traditionellt manlig bransch”. Och talar om att ”kanske är vi sent på bollen”. Det verkar som om hon själv har fastnat i bunkern...

    Advokatsamfundet, som också det leds av en kvinna (Anne Ramberg), verkar heller inte riktigt ha kommit ur startgroparna. Det finns inget direkt skrivet om jämställdhet i samfundets stadgar, men portalparagrafens krav på att man ska främja ”god rättsvård (och) upprätthålla en rättrådig och yrkesskicklig advokatkår”, borde ju tala för att man bör jobba aktivt med frågan.

    Det är möjligt att samfundet jobbar på, men i så fall inför väldigt ”lyckta dörrar”. Det krävs en uppryckning på många håll och kanter så att även denna, en av de sista ”bastuklubbarna” i vårt moderna samhälle, snarast avvecklas!

    Bengt Wernersson