Insändarskribenten minns Rock-Olga (till vänster) och Jussi Björling (till höger) som en del av barn- och ungdomens kultur. Astrid Lindgren och Elsa Olenius (överst) var också viktiga för den kultur som formade hans uppväxt.
Insändarskribenten minns Rock-Olga (till vänster) och Jussi Björling (till höger) som en del av barn- och ungdomens kultur. Astrid Lindgren och Elsa Olenius (överst) var också viktiga för den kultur som formade hans uppväxt. Bild: Foto: Jan Collsiöö

En kulturkanon måste ge avtryck från alla samhällsklasser

Allt vi upplevde i våra barn-och ungdomsmiljöer var för oss den kultur som en gång formade oss på gott och ont.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

ANNONS
LocationHalland|

I dag tog jag mig för att läsa direktiven till kommittén, som ska ta fram en svensk kulturkanon. Av media har jag fått den felaktiga uppfattningen att det bara gäller att ta fram en lista, som lärare ska använda för att lära elever litteraturhistoria.

Nej, kanonen ska visa allt det vi fått av kultur i alla former. Om bara jag ser tillbaka, blir det många kapitel. För alla ska ge eget krut till kanonen.

Jag minns när vi träffades vid varm korv-kiosken, Rekordmagasinet, dixie-band i gymnastiksalar, Rock-Olga och gänget kring henne på Nalen, Jussi Björling på Solliden, Gunder Hägg på Stadion, bussar som förde Söder-glin till Flatenbadet, Götgats-kravallerna och Skansens moderna med Thore Ehrling. Allt vi upplevde i våra barn-och ungdomsmiljöer var för oss den kultur som en gång formade oss på gott och ont.

ANNONS

De flesta barn och ungdomar växte upp i hem, där läsvana och böcker inte var så frekventa. Skola och bibliotek hade de litterära resurserna. Själv fann jag Sherlock Holmes och Sven Wernström. Elsa Olenius startade en bokstuga för barn, som blev Vår Teater i Medborgarhuset, där Ingmar Bergman och Astrid Lindgren var inblandade. Det blev för många av oss en kulturell samlingspunkt, som inte nog kan uppskattas.

Jag tillhörde den lilla procent som fick läsa vidare och gick på 50-talet med mina elever på Konserthusets konserter för barn under Johannes Norrbys pedagogiska ledning och på Moderna Museet med Carlo Derkerts underbara konstlektioner för barn. En kulturkanon kan inte bli lika för alla samhällsklasser. Den kanon som regeringen söker måste ge avtryck från alla.

Avslutningsvis ifrågasätter jag regeringens kulturella mål, när Operans behov ifrågasätts. Det bästa vore att flytta nationalscenen till Göteborg, dit jag som gammal Nalen-och Operaälskare i dag hellre går än till det gamla mausoleet vid Gustaf Adolfs torg. Jag tvivlar därför på att det svenska folket vill ha regeringen som kulturell riktkarl. Se istället till att skolan blir lika och bra för alla och ge en gratis kulturskola åt alla.

Alf Hjertström

Gammal Södergrabb

ANNONS
ANNONS