Den nya ”skammaskinen” kom fram när det var dags för notan på restaurangen, skriver insändarskribenten.
Den nya ”skammaskinen” kom fram när det var dags för notan på restaurangen, skriver insändarskribenten. Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT

Dricks, inte för mig

Har ett helt arbetsliv bakom mig som sjuksköterska. Har aldrig funderat över dricks när jag serverat ett bäcken.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

ANNONS
LocationHalland|

Var häromkvällen på en trevlig restaurang och åt god mat. När sedan det var dags för notan kom servitören in rak i ryggen med ett leende på läpparna bärandes på en vit manick som om den var gjord av ädel metall. Det var den nya skammaskinen som den ende som är riktig vinnare över, nämligen upphovsmannen/kvinnan. Förlorare är ju miljön för vart tar nu alla gamla kortmaskiner vägen? För inte kan dom som äldre till exempel glasögon skänkas till bättre behövande i till exempel Afrika. Inte heller kan de skickas till behövande länder som man gör med äldre sjukvårdsapparater.

Hade en dialog med servitören om den nya maskinen och han berättade att den dricks man väljer att ge hamnar på ett gemensamt konto för de som är instämplade på jobbet just då, inklusive all kökspersonal. De får även betala skatt för dricksen. Servitören berättade även att många gäster tyckte det var svårt med de äldre kortläsarna eftersom dom då måste idka huvudräkning. Men hallå, hur mycket är 10 procent om det nu är det du vill tipsa? Det är tio kronor på var hundralapp om jag minns rätt, varsågod den bjuder jag på.

ANNONS

Är såpass gammal att jag var med på den tiden som dricksen inte var inbakad i notan vilket den är i dag. Kommer dock inte ihåg vilket år det skedde. Vill också nämna att i många andra länder så är det dricksen som är servitörens/servitrisens lön. Ingen annan lön utbetalas.

Vill också göra en liten jämförelse yrkesgrupper emellan. Har ett helt arbetsliv bakom mig som sjuksköterska. Har aldrig funderat över dricks när jag serverat ett bäcken med ett leende på läpparna och blommigt toapapper. Ej heller när jag gjort en snygg och perfekt uppdukning inför en operation eller när jag givit en injektion med finess och utan smärta har jag haft de tankarna.

Ok då, vi har väl ibland fått en bullkrans eller i bästa fall en tårta. Även ibland en slant till vår kaffekassa. Men det var aldrig något som i alla fall jag förväntade mig.

Nu lever vi ju i ett fritt land så jag överlåter till dig att avgöra hur du vill tipsa.

Ville bara lämna min åsikt.

Syster Lars

ANNONS