När jag kom till Sverige på 1990-talet så fick jag ganska snabbt lära mig om den svenska modellen. Då var det kanske mest ett epitet som användes för att beskriva en allmänt framgångsrik välfärds-modell. Med tiden har jag dock lärt mig mer om hur denna modell fungerar och framförallt vad den innebär på arbetsmarknaden.
I Sverige förhandlas löner och arbetsvillkor mellan fack och arbetsgivare och kollektivavtal är grunden för hur arbetsmarknaden ska fungera. I många länder är det inte så. Där fattar riksdagen beslut om minimilöner och regler som gäller för alla oavsett bransch. Med beslut om minimilöner och villkor satta i avtal så har vi större flexibilitet och lättare att anpassa oss till villkoren i varje bransch. Det borde vara en fördel, framförallt i en osäker framtid. Kollektivavtal är även viktiga för de leder till att man har konkurrens på lika villkor.
Nu utmanas den svenska modellen av de nya techbolagen som är vana vid att de själva bestämmer villkoren. De är ovana vid att möta en välorganiserad fackföreningsrörelse. Det senaste exemplet är Elon Musks elbilstillverkare Tesla som IF Metall gått ut i strejk mot.
Det främsta skälet för IF Metall att vidta stridsåtgärder mot Tesla är att säkerställa att medlemmarna har schyssta och trygga arbetsförhållanden. Under lång tid har facket försökt diskutera med Tesla om att teckna kollektivavtal men utan framgång. Tesla säger att deras villkor är lika bra eller bättre än villkoren i avtalet, men då borde det ju inte heller vara ett problem att skriva på. Det ger en ökad trygghet att ha avtalet. Men Tesla vägrar fortfarande.
Dessutom gjorde Tesla klart att de kommer att göra vad som krävs för att hålla verksamheten igång. Det rör sig alltså om organiserat strejkbryteri från bolaget. På det sättet handlar konflikten om mer än bara villkoren för de anställda på Teslas verkstäder, det handlar om hur villkor ska bestämmas överlag i Sverige i fortsättningen. Om stora bolag som Tesla kan stå utan kollektivavtal, varför ska mindre företag teckna avtal då?
Hela LO stöder strejken. Fler förbund har varslat om sympatiåtgärder. Till och med i våra grannländer talar facken om att sluta upp. Det visar på vilken vikt man lägger vid att försvara kollektivavtals-modellen. Världens rikaste man kan inte bara komma och tro att det går att betrakta arbetsmarknaden i Sverige som hemma i USA eller i länder med helt andra traditioner.
