Medierna satte dagordningen

Granskningen utgår från att de som sitter vid makten granskas hårdare än de som utmanar.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS

Mediernas valbevakning styrs av traditionell nyhetsvärdering och det är medierna själva, inte politikerna, som sätter agendan.

Det är en av slutsatserna i Medievalsundersökningen 2018 som presenterades häromdagen.

Institutet för Mediestudier står bakom studien som har studerat vilka nyheter som lyfts, på vems initiativ och med vilken vinkel, under valrörelsens sista veckor förra året.

Det är de största riksmediernas nyhetsrapportering som studerats och det står klart att de så kallade spelfrågorna fick större utrymme än sakpolitiska frågor. Detta även om man räknar bort de för senaste valet ovanligt utdragna regeringsbildningsfrågan.

Studien är dokumenterad i en bok, ”Kampen om mediebilden – nyhetsjournalistik i valrörelsen 2018”, och författarna är Bengt Johansson och Jesper Strömbäck. När boken presenterades diskuterades både boken och egna erfarenheter av valrörelsen av författaren Bengt Johansson, professor Göteborgs universitet, Viveka Hansson, programdirektör för nyheter och samhälle TV4, Mats Knutson, politisk kommentator Sveriges Television och Christer Nylander (L), ordförande i riksdagens kulturutskott, samt moderatorn Lars Truedson, föreståndare Institutet för mediestudier.

ANNONS

En återkommande tes, valrörelse eller inte, är att de enskilda journalisternas personliga politiska övertygelser skulle utgöra grund för den politiska bevakningen. Ett påstående som saknar grund i all befintlig forskning och dessutom är ologiskt.

Granskningen utgår snarare från att de som sitter vid makten granskas hårdare än de som utmanar för att ta över densamma.

Här finns också en logisk kullerbytta som tas upp av författarna, nämligen påståendet att medieägarna oftast är högerinriktade och styr mediebilden. Samtidigt anklagas journalister för att vara vänsterinriktade och styra rapporteringen utifrån detta.

”Rent logiskt kan journalistiken då inte samtidigt vara vänstervriden och högervriden. Antingen har någon av sidorna fel – eller så har båda det” konstateras i boken.

Ett påstående som ligger närmare sanningen är sannolikt att de flesta journalisters intresse för partipolitik är svalt. Det är makten som ska granskas, oavsett partifärg.

I panelsamtalet påpekades att mediernas förändrade villkor även påverkar rapporteringen av politik i allmänhet och inför val i synnerhet.

I dag gäller multikompetens för alla som jobbar med journalistik. Istället för att vara inriktad på en sorts journalistiskt arbete ska du arbeta med allt. Fotografer, redigerare, researcher, kommunreportrar och korrekturläsare har försvunnit och nu ska alla göra, och förväntas kunna, allt.

Det gör självklart också att förutsättningarna för en kvalificerad granskning minskar. Det blir lättare att fokusera på spelet som är lätt att greppa och skildra.

ANNONS

Det förkastliga journalistiska greppet att låta en person rasa ena dagen och motparten bemöta dagen efter har tyvärr blivit mer regel än undantag. Detta är ett större demokratiskt dilemma än myter om en politiserad journalistkår.

ANNONS