Ledare 30/12. Skarp som klacken kommer repliken: ”Inga starka självständiga kvinnor plågar sig själva på det sättet.”
Den kvinna som nyss skrutit med sin förmåga att balansera på Balenciagas blir nedtagen på jorden, i chatten på sociala medier.
Men så är ”tortyrredskapet” på väg ut – till och med i dess högborg. En rubrik i tidskriften the Economist vittnar om en feministisk revolution i det lilla. Eller kanske ska vi kalla det ett lätt steg i rätt riktning. Ett sånt där som ger skäl för ett stilla: Äntligen!
De höga klackarna – som först blev populära bland män i det för-revolutionära Frankrike – har plågat generationer av kvinnor. Men nu säger fransyskorna: klack, nej tack. I Paris mondäna kvarter glider allt fler i stället fram på mjuka sulor.
Den metallstång som tagit Louboutin till stjärnorna liknas allt oftare – och med all rätt – vid lobotomering. En behandlingsmetod som, ironiskt nog, också nyttjade vass metall och, likt klacken, blev särskilt populär runt 50-talet.
Men nu löper - förhoppningsvis - även de galna fotbehandlingarna mot sitt slut. I Frankrike skylls trenden på den mer avslappnade stil som följt på pandemins hemmajobbande. Men enligt the Economist kom förändringen även i svallvågorna efter #metoo.
Att de vassa pumpsen varit ett självklart attribut även bland många kvinnor med makt och inflytande – tidigare tidnings-vd:ar har setts vingla runt i guldpumps på Falkenbergs kullerstenar – är ingen ursäkt. Men i takt med att monarkins glans falnar kanske till och med dessa Markles, Sparkles och sessor – som noga upprätthållit en tillbakahållande tradition – kliver ned från sina höga skodon.
Egentligen är det bra märkligt att ett skomode som bär vissa likheter med konstlade traditioner vid kejserliga hov i Kina, levt kvar så länge. Men den manliga blicken har etsat sig fast vid ett attribut som gör kvinnor lite mindre rörelsefria. Bevisen för det senare finns i vilken deckare som helst – förföljda kvinnor måste ta av skorna för att kunna springa om det blir fara å färde.
Tyvärr har det under året blivit allt mer av fara å färde, att döma av brottsstatistiken. Fler har anmält kvinnomisshandeln – något som delvis skulle kunna förklaras med den ekonomiska vintern. Kristid och våldsbenägna män är en olycklig kombination.
Enligt polisen Erika Gyllenswärd kan dock det ökade antalet anmälningar bero på att fler faktiskt slagit larm och gått till polisen. Låt hoppas att så verkligen är fallet. För då kan vi räkna en mörk statistik som ännu ett steg framåt.
Dessa steg behövs. Den liberala kampen för kvinnors rätt till frid, kropp, rörelsefrihet, lika möjligheter et cetera är lika viktig att driva vidare detta 20-tal som under det gångna. Fransyskornas stadiga statement kan dock göra kvinnomarschen mindre vinglig. En liten seger värd att fira i en tid då alltför mycket går åt fanders.
Gott nytt år!
