Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Araba gjorde succé på Tullbroskolan

Dansen och den lätt krökta ryggen är målgesten som Hakeem Araba tillägnar sin mamma i London. – Hon gillar att dansa, men har ont i sin rygg och går med käpp. Varje gång jag gör mål tänker jag på henne, sa Hakeem. Gesten fick FFF-stjärnan visa upp då han gästade Tullbroskolan.

Med nyfikenhet kom många fram och hälsade, ville ta bilder och snacka fotboll. Ja, Hakeem Araba gjorde en närmast kaosartad entré när ungdomarna såg vem det var som dök upp på deras skola strax innan lunch.

Hakeem var lugnet själv och hade stort tålamod.

Han hade fått en inbjudan från klass 9A att medverka på deras engelska-lektion.

Och när FFF hade en träningsfri dag passade det bra.

- Vad tycker du om Sverige? löd första frågan i klassrummet.

- Ett trevligt land, men det är kallt. Men somrarna ska visst vara bra? svarade Hakeem Araba.

Han avslöjade att han ska ta svenska-lektioner, men visade att han kan räkna till tio på svenska.

Efteråt möttes engelsmannen av applåder.

Redan när Hakeem var nio år visste han att han hade talang att bli något inom fotboll.

- Jag ville få ut min frustration och spelade fotboll med mina vänner. Jag visste att jag var bra, men även om du har talang måste du jobba hårt, annars kommer du ingenstans, betonade han.

Hakeem växte upp i östra delen av London, i West Hams rätt så tuffa kvarter. En del av hans vänner sålde knark. Andra hamnade i fängelse. Hakeems utväg blev - fotbollen.

- När jag spelar fotboll gör jag det för folket där hemma. Mitt område har gjort mig till den jag är. Men i stället för att hamna i fängelse eller hålla på med droger ville jag göra mitt bästa. Jag ville att min lillebror skulle se upp till mig.

Arabas egen favoritspelare heter Zlatan Ibrahimovic.

- ...och Didier Drogba när han var som bäst.

Eleverna undrade om Hakeem hade bra betyg i skolan.

Svaret blev ärligt:

- Jag gillade inte skolan. Jag var bara där för att jag gillade fotboll.

Men senare skärpte Hakeem till sig för att komma in på fotbollscollege och han sa även till eleverna i Falkenberg att de ska ta skolan på allvar.

- Har du alltid varit så stor? undrade en kille i klassen.

- Nej, när jag var fjorton var jag smal.

- När började du bli stor då?

- När jag var sexton spelade jag mot män. De knuffade ner mig i backen utan att domaren gjorde något. Så jag gick till gymmet. Jag tränade för att ingen skulle knuffa mig mer.

- Hur mycket tar du i bänkpress?

- 150 kilo...

En annan fråga löd: "vad lyssnar du på för musik innan du går ut till match"?

- Afrikansk musik eftersom takten och rytmen den är alltid glad. Och jag gillar att vara glad.

Nour El Kebbe ställde en begåvad fråga. Hon undrade om Hakeem såg fotbollen som ett jobb eller en dröm.

- När jag vaknar vet jag att jag ska träna, spela fotboll och kanske göra det inför hängivna fans. Så det är en dröm som blivit sann, det är inte ett jobb, erkände Araba.

Efter en dryg halvtimme var showen över. Lunch väntade för eleverna. Men de kommer inte glömma besöket i första taget.

- Det är riktigt häftigt och grymt att han kommer hit, tyckte Felix Björkegren, själv spelare i IF Böljan.

- Det är motiverande det han säger. Man får mer inspiration när man vet om hur det startade och vilken bakgrund han har, sa Nour El Kebbe.

Hakeem själv log brett efter lektionen.

- De målen jag har gjort verkar ha betytt något. Det var kul att berätta om mig själv och min story.

Är det din personlighet eller spelstil som gjort dig så populär?

- Ska jag vara ärlig så vet jag inte. Jag är bara mig själv och försöker inte vara någon annan.

Bild - 1
Bild - 3
Bild - 2
MEST LÄST