Skribenter. Zinat Pirzadeh (till vänster) och Behrang Miri är några av debattörerna som skriver om diskriminering, rasism och homofobi i antoligin Inte en främling - 41 berättelser, som ges ut av Teskedsorden.
Skribenter. Zinat Pirzadeh (till vänster) och Behrang Miri är några av debattörerna som skriver om diskriminering, rasism och homofobi i antoligin Inte en främling - 41 berättelser, som ges ut av Teskedsorden.

Antologi om rasism och diskriminering

Som treåring kom Behrang Miri med sina föräldrar till Sverige från Iran 1987. Sedan dess kallas han invandrare.

ANNONS
|

Den händelsen definierar hela Behrang Miris liv och allt han gör - rappare, programledare, skribent, debattör, föreläsare och en av initiativtagarna till ungdomsrörelsen RGRA, Rörelsen Gatans Röst och Ansikte. Och även hans dotter, född i Malmö, har fått ärva epitetet – hon kallas för andra generationens invandrare. Men Miri är trött på att exotifieras och förminskas.

Detsamma säger flera andra skribenter i antologin Inte en främling som ges ut av Teskedsorden, en stiftelse med mottot ”Tillsammans för mångfald och tolerans” som vill ge människor en plattform att berätta sin historia.

Det handlar om diskriminering, rasism, mobbning och homofobi, men också om identitet av bland andra Soraya Post, Kristin Amparo, Pooneh Rohi, Navid Modiri, Rikard Wolff och skådespelaren Dragomir Mrsic från Snabba Cash-filmerna.

ANNONS

Sverige har förändrats, sedan 2010 sitter Sverigedemokraterna i riksdagen och är nu landets tredje största parti. Det var omöjligt att tänka sig förut, skriver Astrid Trotzig. Och Zinat Pirzadeh stämmer in – hon undrar om vårt Sverige håller på att förlora den medmänsklighet som landet är känt för?

Ja, det är skrämmande att läsa om alla dessa svåra upplevelser som de medverkande har, i flera fall bara för att de inte ser tillräckligt ”svenska” ut, andra gånger för att man bryter normen. Det sägs att alla människor har lika värde, men så ser det inte ut i Sverige i dag.

Man behöver inte avvika mycket för att inte längre bli respekterade och accepterad. Dragomir Mrsic hävdar att med hans efternamn får man en stämpel på sig innan man ens hunnit presentera sig!

Att jämt behöva framhärda i rätten att vara sig själv måste vara påfrestande. För många av skribenterna har lång erfarenhet av utanförskap, och när samhället i övrigt inte gjort något, har de inte stillasittande accepterat det utan tagit initiativ till förändringar, möten och samtal – här finns många exempel på nätverk, organisationer och föreningar som startats upp och växt sig starka.

ANNONS

Det är många i Sverige som kan identifiera sig med att vara utsatt – i boken framträder människor med alla möjliga olika sorters bakgrunder.

De har alla fått kämpa för självklara rättigheter och här förmedlar de kraft, uthållighet och mod, i berättelser att stärkas av.

ANNONS