”Allt” finns med i ”Svängigt värre”

Verkligheten överträffar dikten eller tvärtom. Ibland vet jag inte om vi ska skratta eller gråta åt eländet.

På Stadsteatern i Falkenberg skrattar jag högt, nästan hela tiden. För det är ännu en sanslöst underhållande revy som det musikaliskt tajta gänget presenterar.

Dessutom har de modet att plocka in ett seriöst nummer mitt i munterheterna, en hyllning till kärleken och grannlandet Norge efter massmorden mitt i sommaren. Det är så starkt att det nästan tar andan ur mig med sången ”Svaret är kärlek” i en stillsam dekor i form av projicering av norska flaggan på den pampiga scentrappan. Även publiken blir för några minuter stillsam och eftertänksam.

Modigt är ordet. För Norgehyllningen har föregåtts av ”Bäddat för sex” om Angela Merkels och Nicolas Sarkosys eurokris, där Angela i Anna Bromees gestalt försöker hålla Spanien, Grekland och Italien på gott humör till fransmannens stora förtret. Räddningen kommer från öst i form av Eva-Lotta Bernströms kines som tar hem numret med slutsången ”Tom peng pung”.

Anna Bromee var ny i ensemblen förra året och är onekligen en tillgång med sin musikalitet, komiska ådra och imitationstalang. Det är också hon som får göra ett par solonummer, dels om den arabiska våren, dels om vad Maud Olofsson kan tänkas hitta på nu. Eva-Lotta Bernströms göteborgska tant Beda är också ensam på scen. Hon filosoferar i väntan på bussen. Det är hon som avslöjar att gästföreläsaren på datakursen är en politiker från Laholm som ska lära kursdeltagarna porrsurfa.

Håkan Runevads rutin kan ibland kännas litet väl tillbakalutad, men han är fortfarande sanslöst rolig. I år är det Fågelskådarens mamma som gör ett inhopp och hennes skämt är inte tryckbara – men kul. Runevad gör också en elakt rolig parodi på Mikael Wiehe, som nu ska satsa på att göra dansbandsrevolution, bara så ni vet var ni hörde det först.

Det är även Håkan Runevad som berättar en socialrealistisk saga för sina barn Alva (Eva-Lotta Bernström) och Tage (Bengt Ivarsson), måttligt roade och ständig ifrågasättande. Kan man skriva reseräkning när man kört hyrbil? Om man delar lägenhet med sin käresta, eller kulbo, ska inte hon betala halva hyran då? Hur många kilo Toblerone går det på 160 000 kr? Just det, i sagans form får vi höra berättelsen om Håkan Ljugholt, förlåt, Juholt, och det är en smått genial lösning.

Kungens omdiskuterade snedsteg känns litet uttjatade vid det här laget. Däremot när fyra sagoprinsessor kivar om vem som ska bli gudmor till Victoria och Daniels barn är det roligt igen. Inte minst för att kända Disneyrepliker vävs samman i sketchen ”Barnatron”. Anna Bromee är Prinsessan på ärten (som lever farligt på torsdagar), Eva-Lotta Bernström är en mycket sömnig Törnrosa (som har problem med häcken), Liselotte Johanssons Askungen är klädd lånade pärlor och Lena Peterssons Snövit är sammanboende både med en prins och sju dvärgar. Därmed platsar ingen. De rådfrågar diverse orakel och här får vi veta att den nyfödde ska heta Zlatan.

För att rädda Saabs fabrik i Trollhättan gör revyn en behjärtansvärd insamling. Carema care får veta att de lever och ensemblen går hårt åt vårdskandalerna med hjälp av dansbandet Caremaz. Systembolagets nya service i form av hemkörning uppmärksammas flera gånger, och verkar vara en populär lösning. Sjukhusskandalen i Varberg presenteras delvis i form av rappade texter är en form som jag gärna hade sett mer av, eftersom Falkenbergsrevyns texter alltid är värda extra uppmärksamhet.

Däremot fungerar sketchen om de regngnällande bönderna som ett tvärstopp utan givna poänger, trots hyllningen till Nobelpristagaren Tranströmer.

Den här gången är scenlösningen smartare än någonsin, med vridscen, en jättetrappa, projicering av dekoren och läcker ljussättning, allt signerat Fredrik, Marianne och Peter Dillberg. Kerstin Söderholm kostymer bidrar också till det goda helhetsintrycket.

”Det är spanjorernas fel”, förresten, om någon undrar varför Halmstad BK inte längre spelar i fotbollsallsvenskan. Förklaringen finns med i årskavalkaden, som också svänger värre än någonsin.

1/15

Marianne Holm

mh@hallandsposten.se