Djurägare förföljs, hotas, och får sina djur stulna av olika grupperingar inom de extrema djurrättsrörelserna.
Vad de än väljer att kalla sig så har dom ett enda mål i sikte - att utplåna allt ägande av djur. Dessa extrema veganer tycker att det är djurplågeri att använda djur som hjälp i vår vardag.
Det ses som djurplågeri att äga djur för att vi människor skall kunna äta näringsriktig, mat, från tex mjölkkor och värphöns. Dom hävdar att det är ett lidande att utnyttja hästar för ridning, att vi inte har någon rätt att utnyttja hundar till servicehundar. Allt hållande av djur är enligt dessa extremister djupt kränkande för djuren och ett oetiskt o egoistiskt val av oss människor.
De allra flesta vuxna människor i vårt land är ju individer som tar ansvar för sig och sin familjs ekonomiska vardag. Våra dagar är fyllda av arbete och förpliktelser.
Inom extremveganismen så är det istället vanligt att deras dagar är fyllda av att lobba för att få bort allt djurägande. Detta innebär att en hel del av dom inte har jobb, många är bidragsberoende, lever på sina föräldrar och del av dom lever på donationer o skänkta medel.
Det är en omöjlighet, att åka landet runt o demonstrera o sabotera vid minkfarmar, jakt, cirkusar, djurparker, slakterier mm, o samtidigt sköta ett vanligt arbete. Dessa personer har en tro o en filosofi, där de anser att djur ska ha det precis som människor, med samma rättigheter o samma juridiska status som människor.
Hur jag än vrider och vänder på det hela, så kommer jag fram till att aktivisterna och jag tänker likadant.
Vi tycker att djuren ska ha rätt att ha det som vi själva har det.
Vi har bara så extremt olika utgångspunkter.
Jag arbetar för att få ihop vardagen, och har inga svårigheter att se djur som också arbetar, som tex värphöns, mjölkkor eller servicehundar..
Aktivisterna anser att inga djur skall behöva göra något, de ska vara fria individer, fria från plikter - precis som dom själva.
Cathrine Nennestam
