Det första som slår oss när vi träffar Pär Olof Olsson är att han är sig förvånansvärt lik. Största skillnaden ligger i att han i dag talar med lätt skånsk accent. Kroppsligt och utseendemässigt har han stått sig bra genom åren.
- Jag har bott i Skåne i över 20 år nu så språket har väl påverkats. Men när jag kommer till Varberg brukar det inte dröja länge förrän jag talar som jag gjorde förr, säger han nästan urskuldande.
Det gamla fotbollsproffset har hunnit fylla 50 år. Det gjorde han den 8 januari och firade med en drömresa till Australien, Nya Zeeland och Söderhavet. Han gav sig i väg redan den 6 december och kom tillbaka först sex veckor senare.
- Jag tyckte jag ville göra något rejält av min födelsedag. 50 år fyller man ju trots allt bara en gång i livet, säger han.
Att Pär Olof skulle bli fotbollsspelare var inte alldeles självklart när han växte upp på Köpstadsvägen i Varberg. Pappa Sture var i sin ungdom en duktig simmare och var på 60-talet ordförande i både simklubben VSLS och kanotklubben Bris. Han hade förstås inte haft något emot att sonen blivit simmare eller kanotist.
- Jag prövade på alla sporter som fanns i Varberg när jag växte upp: boxning, brottning, handboll, pingis, friidrott, kanot, simning och fotboll. Varför fotbollen till slut blev min sport vet jag inte riktigt för jag tyckte aldrig jag var speciellt lovande som grabb. Det fanns de som var mycket bättre.
Det stora genombrottet kom 1970. Bara 16 år gammal fick Pär Olof debutera i Bois A-lag och gjorde succé direkt. Med långt hår och matchande pannband blev han snabbt
publikens favorit och målvakternas skräck. När säsongen var över stod Bois som seriesegrare i div III. Efter ett år med Bois i div II skrev Pär Olof på för Örgryte och därmed var marschen mot stjärnorna inledd på allvar.
Åren i Örgryte följdes av fem säsonger i IFK Norrköping innan Pär Olof 25 år gammal blev proffs i belgiska Waterschei. Under två säsonger spelade han i belgiska förstaligan.
- Min största framgång som proffs var när vi blev belgiska cupmästare och slog favoriten Beveren med 2-1. Det slår nog allt annat, säger Pär Olof som också hann med sju A-landskamper.
Att det inte blev fler tror han mest berodde på honom själv.
- Jag var för bohemisk och satsade inte tillräckligt för att etablera mig i landslaget. Jag hade också oturen att bli nedsparkad av dansken Henning Munk Jensen i en landskamp. Korsbanden blev förstörda och jag fick hålla upp med fotbollen ett bra tag.
Efter tiden i Waterschei hade Pär Olof anbud från en annan belgisk klubb och även från en fransk klubb. Men kärleken vägde tyngre än ett nytt proffskontrakt. 1981 var han tillbaka i Sverige.
- Tjejen jag var ihop med då ville hem och skaffa sig en utbildning och därför lämnade jag proffslivet. Det var nästan bestämt att vi skulle bosätta oss i Göteborgstrakten och jag var i stort sett klar för Häcken när "Sump-Hugo" Andersson övertalade mig att välja Helsingborg i stället. Agne Simonsson, som var tränare i Häcken då, blev inte glad när jag ringde och meddelade mitt beslut.
Pär Olof anser i likhet med de flesta att det ofta är tillfälligheter som avgör en människas liv. Att han blev skåning i stället för göteborgare är bara ett exempel på detta.
- Tidigare var det uteslutet för mig att bo söder om Hallandsås. Nu har jag gjort det i över 20 år, konstaterar han.
Efter åren i HIF har Pär Olof varit tränare och spelare i Ängelholm, Jonstorp och Laholm. I år har han inget fotbollsuppdrag alls. Jobbet som biträdande rektor på Nyhamnsskolan gör att tiden räcker dåligt till för annat.
- Jag skulle gärna vilja bli fotbollstränare igen men i så fall skulle jag vara det på heltid. Och något sådant anbud har jag inte.
Att Pär Olof blev skolman var också något av en tillfällighet. Efter proffstiden var han helt inställd på att komma in på fotbollslinjen på GIH. 1988 blev han antagen men tackade nej.
- Min dotter Ida var knappt ett år då. Jag valde att stanna hemma med henne i stället. Även om jag anser att jag valde rätt kan jag än i dag tycka att det var synd att GIH-utbildningen aldrig blev av.
I stället blev det Lärarhögskolan i Malmö för Pär Olof. Hans samhällsengagemang och intresse för ledarutbildning ledde honom dit. Under studietiden skrev han bland annat en ingående uppsats om de så kallade barnrikehusen i Varberg. Hans mamma Elvy växte själv upp i ett sådant och uppsatsen används nu i en studiecirkel i Varberg.
Sedan 2001 är Nyhamnsskolan i Nyhamnsläge Pär Olofs arbetsplats. Som biträdande rektor är han en av dem som har det ansvaret för skolans 411 elever.
- Vi är en så kallad F-9-skola som har en grundidé som jag tror på. De positiva effekterna överväger klart de negativa.
På skolan är det inte många elever som känner till Pär Olofs bakgrund. De flesta lärarna är lika ovetande. Därför tackade han nej när Helsingborgs Dagblad hörde av sig för en intervju i samband med 50-årsdagen.
- Det var lugnast så, tycker han.
De senaste åren har Pär Olof känt allt oftare att han längtar tillbaka till Varberg. Inte minst Skrivareklippan, där han tillbringat så många somrar, har en alldeles egen plats i hans hjärta.
- Förr om åren kände jag ingen hemlängtan men det gör jag nu. Vem vet, jag kanske flyttar tillbaka snart.
NAMN: Pär Olof Olsson
FÖDD: 8 januari 1954 i Varberg
BOR: i Höganäs
FAMILJ: frånskild sedan två år, sonen Jesper, 19, dottern Ida, 16, samt särbo
YRKE: biträdande rektor
HAR VARIT: fotbollsproffs
