Framtid som konstnär. Redan som åttaåring visste Daddy att det var konstnär han ville bli. Innan han tvingades fly var han framgångsrik i hemlandet Kongo. Nu hoppas han på att få stanna i Sverige och fortsatta karriären.
Framtid som konstnär. Redan som åttaåring visste Daddy att det var konstnär han ville bli. Innan han tvingades fly var han framgångsrik i hemlandet Kongo. Nu hoppas han på att få stanna i Sverige och fortsatta karriären.

Färgsprakande måleri om livet på flykt

För ett halvår sedan hade konstnären Daddy Musesa Mwambayi inte hört talas om den lilla staden Varberg i landet Sverige i norra Europa. Nu håller han på med en snabbintegration just här. Till sin hjälp tar han konsten.

ANNONS
|

Över det stora, uppspända papparket ringlar en ström av flyktingar, tungt lastade med ryggarna mot betraktaren. På väg bort från något men också till något.

Tre steg från målningen står Daddy Musesa Mwambayi alldeles stilla. Han betraktar motivet med fullt fokus innan han med några snabba kliv är framme vid tavlan och exploderar i rörelse. Kraftfulla penseldrag och starka färger ger målningen liv.

Detta är hans bild av Afrika och världen i de stora folkförflyttningarnas tid. Han är själv en del av denna flyktingström.

– Jag vill förklara varför vi är här. Vi hade inte kommit hit om vi hade kunnat leva i våra länder. Världen har blivit mobil eftersom människor letar efter goda livsplatser, ställen där de får frihet och trygghet och kan utvecklas, säger Daddy Musesa.

ANNONS

Själv föddes han i den kongolesiska huvudstaden Kinshasa. Daddy Musesa växte upp i en skådespelarfamilj. Han spelar djembetrumma och har agerat på scen i olika former både hemma i Kongo-Kinshasa och under sin korta tid här i Sverige. I somras var han statist på Art & Performance-festivalen på Tjolöholms slott. Men sitt huvudsakliga uttryckssätt hittade han redan i åtta-tioårsåldern: måleriet.

– Att måla är det enda jag kan och vill. Det hoppas jag få fortsätta med tills den dag jag dör, säger han.

Efter studier på konstakademien i Kinshasa lyckades Daddy Musesa snabbt skapa sig en plats som etablerad konstnär. På meritlistan står en rad utställningar, bland annat i Sydafrika, Mali och Belgien. När han lämnade sitt hemland lämnade han också en stor ateljé och ett antal konststudenter, som gick elev hos honom. Men läget hade blivit ohållbart. Daddy Musesa, som hade gjort propagandamaterial åt oppositionen, fruktade för sitt liv.

När Daddy Musesa och hans syster Charlotte lämnade Kinshasa hade de ingen möjlighet att ta farväl av föräldrarna. Syskonparet visste inte ens själva var i världen de skulle hamna. Men den 18 april i år steg Charlotte och Daddy Musesa av ett flygplan på Landvetter och sökte asyl i Sverige. De fick snabbt plats på asylboendet i Himle. Sedan dess har de på alla sätt försökt få kontakt med sina föräldrar utan att lyckas.

ANNONS

– Det är en stor smärta jag bär på. Vår mamma och pappa vet inte var vi finns eller ens om vi lever, säger Daddy Musesa.

Han och Charlotte har ändå bestämt sig för att göra det absolut bästa av situationen. Den starka kristna tron och samvaro med andra människor är det som ger styrka när oron kommer smygande.

Båda började omedelbart efter ankomsten att studera det nya språket intensivt och talar nu, efter några månader, hyfsad svenska. Dessutom började Daddy knyta kontakter inom kulturvärlden i Varberg. Han fick bland annat en praktikplats på Medborgarskolan, där han tillsammans med ett par andra unga målare skapade en bildserie under våren och sommaren.

Tiden på asylboendet bekräftade också något han alltid trott på: att kultur bygger broar. Det går att sjunga, dansa, leka, äta och leva tillsammans även om man inte delar språk, religion och bakgrund.

– Om jag var i stan och målade och missade middagen var det alltid någon som hade satt undan en tallrik åt mig. Efter mörkrets inbrott under ramadan knackade några muslimer på min dörr varje kväll för att bjuda på mat. Vi spelade djembe ihop och skrattade. De blev min familj, säger Daddy.

– Det är också vad jag vill visa i min konst: att vi är en mänsklighet. Det finns inga färger på människor även om man säger att vi är svarta, vita, gula… Skär man ett snitt i huden har blodet samma röda färg. Det är politiken som skapar krig och lidande, inte att vi är olika.

ANNONS

När asylboendet stängde för några veckor sedan bestämde sig Daddy och Charlotte för att stanna kvar i Varberg, där de har skaffat många nya vänner. Nu är de inneboende hos en svensk familj i Träslövsläge och Daddy har också fått tillgång till en lokal i hamnen, som har blivit hans ateljé. Något beslut om uppehållstillstånd har han ännu inte fått.

– Jag väntar på pappren men jag kan inte vänta på att mitt liv ska börja. Jag lever fortfarande med glädje. Jag är konstnär, för mig är varje dag en resa, och när jag målar känner jag ingen stress, säger Daddy innan han avslutar intervjun:

– Nähä, nu måste jag flyga in i min tavla! Jag har många bilder som ska vara klara till slutet av oktober när jag ska möta min publik i Varberg.

FN:s definition av en flykting är en person som har flytt från sitt land och inte kan eller inte vill återvända på grund av välgrundad rädsla för att bli förföljd på grund av ras, religion, nationalitet, medlem av en särskild social grupp eller politisk åsikt.

I dag beräknas 14,5 miljoner människor ha flytt sitt hemland undan förföljelse, väpnade konflikter eller våld. Till denna siffra kan man lägga ett väldigt stort antal rotlösa människor som inte får någon form av internationellt skydd eller bistånd. Majoriteten av dessa stannar inom det egna hemlandets gränser.

Nästan två tredjedelar av världens flyktingar är från Mellanöstern och Afrika.

Källa: Unric, FN:s regionala informationskontor för Västeuropa

Kongo-Kinshasa (Demokratiska republiken Kongo) är till ytan fem gånger så stort som Sverige och har en befolkning på nära 70 miljoner människor.

Landets gränser stakades ut utan hänsyn till invånarna och de traditionella rikena och har blivit en av Afrikas mest oformliga koloniala skapelser. Trots ofantliga naturresurser har invånarna både under kolonialtiden och efter självständigheten från Belgien 1960 plågats av svår fattigdom under korrumperade härskare och brutala miliser.

Östra delarna av landet är sedan 1993 drabbat av återkommande krig och konflikter. Hela landet präglas av korruption, säkerhetsproblem, etniska spänningar, avsaknad av fungerande statliga institutioner, låg utbildningsnivå och svår fattigdom. Det är vanligt med godtyckliga frihetsberövanden, plundringar, utpressning, kidnappningar, tortyr, våldtäkter, stympningar och utomrättsliga avrättningar.

Landet har bottenplaceringen på FN:s lista ”Human Development Index”.

Källor: Utrikespolitiska institutet och Sveriges ambassad i Kinshasa

Namn: Daddy Musesa Mwambayi med signaturen Musesa.

Ålder: 32 år.

Familj: Systern Charlotte i Varberg, mamma och pappa i Kinshasa.

Bor: Inneboende hos vänner i Träslövsläge.

Aktuell: I samband med Kultur Dag & Natt kommer Daddy Musesa att ställa ut på Teater Halland och bjuda in publiken till en gemensam resa på temat ”Flykt”.

ANNONS