I dörren möter oss Valborg Larsson med ett kraftfullt handslag och ett leende. En reslig kvinna med vackert silvergrått hår. Trots sina 90 år rör hon sig obesvärat, men använder rullatorn utomhus som ett stöd.
Valborgs livsresa började i Blekinge och hon växte upp i Karlskrona. I slutet av andra världskriget genomfördes Röda Korset-aktionen Vita bussarna under ledning av Folke Bernadotte. Skandinaviska fångar som satt i tyska koncentrationsläger räddades. Valborg engagerade sig då i mottagandet av flyktingarna från Tyskland och ägnade sig åt sjukvårdande insatser på Furs Sanatorium i Blekinge.
Sedan tog hennes äventyrslust över och hon utbildade sig till internatföreståndare för att hon ville se Sverige. Hon tog vikariat och tillfälliga anställningar på skolor från norr till söder. Hon trivdes gott och fick vänner för livet bland både kollegor och elever. Hon kom så till Föreningsskolan Sånga Säby vid Mälaren utanför Stockholm som praktikant. Där mötte hon eleven Alrik Larsson från Falkenberg som blev hennes man.
Hon flyttade med Alrik till Falkenberg och här skapade de ett liv tillsammans. Familjen utökades med dottern Ingrid och så småningom sonen Per-Olof. När barnen var små var Valborg hemma under större delen av året. När sommaren kom tog hon jobb som föreståndare på olika sommarkolonier i Stockholmstrakten. Barnen följde med och maken gjorde dem sällskap under sin semester. Sista jobbet som föreståndare blev på sommarkolonin Solbacken i Kärradal utanför Varberg.
I slutet av 60-talet började Valborg arbeta på skolor runt om i Falkenberg. Hon jobbade bland annat på skolorna i Ljungby, Skrea och Vinberg som storköksföreståndare. Sista anhalten blev gymnasieskolan i Falkenberg. Makarna Larsson hade också ett stort umgänge, var engagerade i föreningslivet och tyckte om att resa. När de första barnbarnen kom ägnade Valborg mycket tid och kraft åt dem. Efterhand har de blivit fyra och nu finns också tre barnbarnsbarn att räkna in.
Valborg har alltid haft ett stort litterärt intresse. Speciellt poesi talar till henne och hon kan minsann fortfarande några verser ur Karin Boyes dikter utantill. Hon har läst mycket och den egna skrivlusten har varit stor. Det har blivit en hel del betraktelser och annat i tidningen under årens lopp. Och om inte om hade varit kanske hon hade satsat på att bli författare.
Vad tänker du om att bli 90 år?
– Tiden går så fort och det är svårt att förstå att man fyller så mycket.
Är du nöjd med hur ditt liv har gestaltats?
– Ja, det har varit ett omväxlande liv och barn och barnbarn har varit viktiga.
Hur ska födelsedagen firas i dag?
– Släkt och vänner är inbjudna till eftermiddagen. Det ska bli så roligt att träffa alla.
Född: 19 april 1923 i Karlskrona.
Bor: På Brattens väg i Falkenberg.
Familj: Barnen Ingrid och Per-Olof, fyra barnbarn och tre barnbarnsbarn. Maken Alrik Larsson avled 1996.
