Nej, något sprakande hitparty som i somras på Solgården blev det inte. Å andra sidan ville Ulf Lundell heller inte kasta ut någon från första bänkraden som senast i Linköping.
Eller som han själv uttrycker det:
– Inte är det som sommaren. Mer som ett seminarium. Vi skulle kunna ha diskussion efter varje låt och dela upp oss i grupper.
– Var dig själv! ropar då någon i en fullsatt Halmstads teater.
– Ja, det är jag väl. Det är ju inte så att Ulf Lundell står där ute i kulisserna och tittar på artisten Ulf Lundell, svarar Lundell.
Då hade han öppnat i halvtempo med I kvinnors ögon och Evangeline med Janne Barks plockande spanska gitarr innan Hatschepsuts tempel, boogiegungande På den andra sidan och larmiga Den här vägen bygger upp för Snön faller (och vi med den).
– Den här känner ni igen, säger han.
Jo, annars är inte de första sidorna i den digra låtkatalogen som Lundell bläddrar upp denna afton. Bara fem av 22 låtar lirade han även på hitparaden på Solgården i somras.
I stället får vi både Senare år och countrydoftande Maranita från Club Zebra.
Och därför dröjer det en timme och 20 minuter in i konserten tills det efter Danielas hus, en blödande Jag saknar dig och en tassande En fri man i stan tänder till på riktigt med en ilsken, tung suggestiv Den vassa eggen.
Efter Älskad och sedd tittar Uffe ner på den första bänkraden.
– Hur har vi det längst fram i dag då? Tidigare var det pojkarna längst fram, men nu är det rena gubbhyllan.
Kritiken efter Linköpingskonserten har inte gått obemärkt förbi.
– Det var tre stalkers. Och en fruktansvärt jobbig bilresa, försöker han ursäkta sig innan han tar sikte på en man på första raden:
– Men du då? Att sitta på första raden utan att applådera en enda låt?! Jag har nog sett dig...
Sedan följer en magisk Rialto innan ”seminariet” efter Om den här vintern förvandlas till en riktig rockkonsert med Ut i kväll med allsång och dans i bänkraderna.
Resten av konserten står alla upp. Till Förlorad värld med Marcus Olssons mäktiga sax – Marcus som med sin saxo och hammond för Lundells sound blivit en lika viktig del som radarkompisen Bark – och Kär och galen med X-tra allt och bandpresentation efter 2,10.
Men det blir förstås mer. Lycklig man, den udda rockrökaren FOXF och en megalång Gå ut och var glad med en (alltför lång) monolog om hur låten kom till efter en mardröm om Jimmie Åkesson och om konjak till kaffet på charterresan.
Fast är det snart jul så är det. Så med en god jul-hälsning får vi som extra extranummer Snart kommer änglarna att landa.
God jul själv, Uffe! Vi ses nog nästa år igen. Trots allt snack om avskedsturné.
