Vi har träffat tre av herrarna som kom att betyda mycket för bandyn. Göran Karlsson, Arne Karlsson och Hans-Eric Bengtsson är inga obekanta figurer i Väröbygden. Utan dem hade bandyn varit död.
Vi träffas i Sunväras klubbstuga. Det är krispigt och friskt. Isen på den riktiga Sjöaremossen är nattagammal. Och vilken härlig träff det blir. Det poppar upp massor av minnen när de samlas.
Arne Karlsson, 89, är på gott humör. Han drar anekdoter med händerna i högsta hugg. Det blir en hel del minnen på hög om man började spela bandy 1946. Traktorerna som kört igenom isen och uppskrämda fruntimmer som sett gubbens mössa flyta i vaken (men det var ingen fara).
Efter den aktiva karriären blev Karlsson ledare och fixare på Sjöarn. Arne var med om att bygga flera specialkonstruktioner för att lösa skottandet så effektivt som möjligt. En ombyggd Epatraktor blev en plog.
1949 fanns 23 anslutna klubbar till Hallands Bandyförbund. Från Varbergs nuvarande kommun fanns klubbar som IFK Varberg, Östra Idrottspojkarna, Vågen, CK Wano, Dran (Veddige), Varbergs Bois och Gif – och så Sunvära förstås. Idag finns inte Hallands bandyförbund och vi har fyra levande klubbar kvar i länet.
Att bereda sjöis var ett helt annat hantverk på den tiden.
– När vi hade snövallar tyngde det ned isen. Då sågade vi loss hela planen tills isen lyfte och snövallarna sjönk, säger Göran Karlsson.
Det hände att spelare hamnade i plurret. Förre öisaren Helge Börjesson spelade vintertid med Hovås. Han uppmärksammade inte en vak i kamp med Sunväras Rune Nilsson. Sunväringen kände till faran och bromsade upp. ”Dra inte upp ’en” hördes någon säga.
– Som de skällde på varandra. Det kunde ha gått illa, säger Hasse Bengtsson.
Den oberäkneliga isen innebar vissa praktiska problem.
– Jag fick gå hit tidigt, borra upp och mäta isen innan vi skulle möta Munkedal, berättar Göran.
Tio centimeter var gränsen som sattes som ”säker”. Ibland tilläts inte de klassiska bandyhörnorna med uppställning i målet. Isen bar inte så stor folksamling.
Det krävdes uppoffringar för att bara kunna spela bandy. Ordet skotträning fick en annan innebörd. Att skotta snö innebar gratis uppvärmning. Utan skottning – ingen match. Vem hade ställt upp på det idag?
Vintern 1974/75 låg inte isen överhuvudtaget. Något borde göras. En arbetsgrupp startade 1977 med representanter från Sunvära samt Varberg och Kungsbacka kommun. Våren 1978 lämnades en omfattande rapport med idéer om hur isbanan skulle drivas. Bland annat bildas isbaneföreningen. Marks kommun fanns med och betalade tio procent av driften under fem år.
Det är 40 år sedan Varbergs kommun fattade beslut om att godkänna ett lån på 1,6 miljoner den 16 januari 1979 – på dagen 40 år sedan idag. Hans-Eric Bengtsson blev projektledare för bygget. Bandyn räddades på konstfryst väg.
– Det var helt avgörande för bandyn, säger Göran Karlsson.
Texten har tidigare publicerats i Varbergsposten
1946: Första bandymatchen spelas på tjärnen. 1956: Första omklädningsrummet byggs. 1967: Sunvära SK:s klubbstuga byggs, 1969: Landisbanan byggs vid sidan om. 1976: Sunvära skickar brev till kommunen för att visa förutsättningarna 1979 01 16: kommunfullmäktige beslutar om ett lån för byggande av konstfrusen bana. 1979 11 17: Is på banan och första matchen spelas (Sunvära mot Torup). 1980 01 12: Banan invigs.
