Svar
på ”Förbisprungen av IT” (6/2).
IT. Signatur Sk-IT tar i sin insändare upp hur människor drabbas när vi nu reser den ena digitala Berlinmuren efter den andra i vårt land. En digital Berlinmur, vars syfte den här gången inte är att hindra människor från att fly – utan att kunna stänga ute dem som inte har råd att vara med.
Som saken en gång uttrycktes när man införde ett nytt betalningssystem för kollektivtrafiken och det visade sig att det räckte med en enda betalningsanmärkning för att bli nekad att vara kund inom ramen för det nya systemet: ”Vi är inte intresserade av kunder med betalningsanmärkningar”. En missad P-bot – och du har i princip också ställts utanför hela samhället. Så att säga ”landsförvisats” internt. ”Världens hårdaste land” är ett milt uttryck för dem som drabbas.
Biskop emeritus, Martin Lönnebo, höll för snart ett decennium sedan en föreläsning, för att inte säga ett ”brandtal”, i Varbergs kyrka, och där han tog upp vad som står för dörren avseende just IT och dess utveckling. Tror få av oss som var där glömmer händelsen, vad Martin här delgav, och hur tillvaron formats sedan dess...
Och jag både ser och är tillräckligt insatt, för att både ana och förstå att den oro vi kan se inom polis, rättsväsende, läkarkår, inom äldreomsorgen, lärarkåren och så vidare – är djupt sammankopplat med ”den nya Berlinmuren” – den som vi med vidöppna gränser i stället valt att bygga inom landet. Att stänga ute ”de misshagliga” – oavsett vem vi anser som sådan.
Men som bekant – ”muren föll” – och det kommer också denna att göra. Och troligtvis när vi minst av allt själva tror att den ska göra det. Inte nödvändigtvis genom att ”IT brakar samman” – men kanske med ett nytt och friskare sätt att se på både IT-utvecklingen – och framförallt på vad det vill säga att vara människa. Alla lika sårbara.
Att vi var och en av oss, en efter en, nu ställs inför ett val och som jag själv mötte inför orden ”världen är inte rättvis”. Nej, det medger jag – men för den skull behöver inte jag vara orättvis.
Tidigare Volontär
