Samhälle. Det västerländska samhället befinner sig i kris. Vårt land är inget undantag. Krisen är inte ekonomisk, politisk eller social utan idémässig. Trots att vi har kommit långt med samhällsutvecklingen verkar våra politiker och debattörer ha tappat tron för framtiden och det är ett mycket dåligt tecken.
Vi ser problem, vi skyller dessa problem på varandra, vi använder ideologier som slagträ i debatten. Splittring är ett faktum och det kommer inte att gynna samhällsutvecklingen. Demokrati innebär en viss mån av samhällssplittring men just landets framtid måste samla ihop krafterna i samhället.
Berlinmurens fall innebar segern för det liberala demokratiska samhällssystemet och slutet på den kommunistiska utopin. Men denna seger skapade ett annat problem: mycket av västerlandets politiska och ekonomiska utvecklingsvilja berodde på konkurrensen med det kommunistiska systemet.
I samband med kommunismens fall, förlorade vi en värdig motståndare och en motpol som hjälpte oss framåt. Visionen om ett bättre samhälle ersattes igen med ideologiernas auktoritär där liberalism, konservatism och socialliberalism blev ett mål och inte ett medel för att förbättra våra livsvillkor.
På 1990- och 2000-talet var det nyliberalismen med globalisering och avregleringar som var framtiden men istället för att vara ett medel blev den ett mål som saknade övergripande vision. Nyliberalism gav upphov till brant lågkonjunktur och den lilla människan föll offer för det försvagade trygghetssystemet och den strukturella arbetslösheten. I våra dagar har nyliberalismen ersatts med nykonservatism med liberala tendenser.
Återigen har ideologier ersatt visionen om framtiden.
I dessa oroliga tider behöver vi ställa oss följande fråga: hur vill vi att Sverige ska se ut om t ex 50 år? I dagsläget finns inga alternativa lösningar till dagens demokratisystem som är bättre.
Vi måste även inse faktumet att vårt demokratiska system inte är färdigutvecklat och det är just detta som är vår räddning och det som ska representera vårt mål för framtiden. För detta måste vi riva upp de murar som de tre ideologierna: liberalism, socialism och konservatism lagt framför våra ögon. Ideologier ska vara medlen för att nå nya mål.
Framtidens samhälle ska värna om individen och människans unika värde. Det här ska inte tolkas som egoism och självupptagenhet som liberalism kan skapa utan individualism ska handla om en politik och en statlig administration som ser varje samhällsmedborgare som en individ med en potential och personliga behov.
Välfärden ska utvecklas kvantitativ och kvalitativ med människan i centrum.
Christian Antoni
beteendevetare