I valrörelsen och i samband med sonderingarna inför regeringsbildningen har Alliansens partiledare och borgerliga ledarskribenter beskrivit Vänsterpartiet som ett extremt ytterlighetsparti, som man absolut inte kan befatta sig med. Annie Lööf och Jan Björklund har gång efter annan oemotsagt kunnat påstå att Vänsterpartiet inte gjort upp med kommunismen.
I sin iver att utmåla Vänsterpartiet som extremt undviker man nogsamt att nämna att Vänsterpartiet är det enda parti som i praktiken tagit avstånd från den statsbärande kommunismen i Kina. Sanningen är den, att inget annat riksdagsparti har kritiserat den kommunistiska diktaturens brott mot mänskliga rättigheter och övergrepp mot minoriteter. Har Annie Lööf eller Jan Björklund någonsin kritiserat den kommunistiska regimens omfattande brott mot mänskliga rättigheter i Kina? Nej, man har tvärtom bejakat förbindelserna med regimen, varit otydlig om eventuell vapenexport till denna diktatur och stöttat näringslivets affärsrelationer med den kinesiska statskapitalismen.
Vänsterpartiets utrikespolitiske talesperson Håkan Svenneling skrev i höstas en debattartikel i Svenska Dagbladet, där han krävde att Kinas brott mot mänskliga rättigheter måste få konsekvenser för bland annat Kinas ökade inflytande över IMF, internationella valutafonden. I artikeln kritiserade han också Annie Lööf och Stefan Löfven för deras oförmåga att kategorisera Kina som en diktatur. Artikeln fick den kinesiske ambassadören att ilskna till. Kort efter publiceringen fick vänsterpartiet ett tillrättavisande brev, i vilket ambassadören kritiserade partiet för att smutskasta den kinesiska regimen. Likalydande brev skickades till totalt nio medier, som innehållit kritiska artiklar om den kommunistiska diktaturen, dock inte till något annat svenskt politiskt parti. Är det möjligtvis så, att den kinesiske ambassadören Gui Congyou klarar det som alliansens partiledare och borgerliga ledarskribenter inte klarar; att avgöra vilket parti som gjort upp med kommunismen? Det är tydligt att såväl socialdemokraterna som allianspartierna sätter marknadens intressen framför en uppgörelse med kommunismen.
Centerpartiet och Liberalerna säger sig vilja undvika den utpressning som vänsterpartiet utövat mot socialdemokraterna i förra regeringens bugetförhandlingar. Den press som Vänsterpartiet utövat mot S/MP-regeringen har bland annat handlat om gratis medicin och glasögon till barn, gratis mammografi och cellprovtagning för kvinnor, gratis busskort under sommarlovet för ungdomar, gratis tandvård upp till 23 år samt höjt underhållsstöd till ensamstående. Det torde vara dessa reformer som åsyftas, när Annie Lööf och Jan Björklund talar om Vänsterpartiets ”extrema värderingar”. Det säger kanske mer om dessa partiledares intellektuella redlighet än Vänsterpartiets förmenade extremism.
Gerhard Eriksson (V)