Svar
Trångboddhet och att vara utan bostad eller permanentad i bostadskön är ett nygammalt problem i Sverige. Det föraktade miljonprogrammet hade en ambition att lösa bristen på bostäder och höja standarden för vanligt ”folk”. Låga produktionskostnader skulle ge låga hyror för att man skulle ha råd med en lägenhet. En miljon lägenheter skulle produceras var då en politisk ambition.
Den politiska viljan verkar inte finnas i dagens Sverige och man frågar sig varför. Nu pratar man om att marknadsanpassa hyror och jag vet inte på vilket sätt detta bidrar till lägre hyror. Ser inte politiken dagens problem eller måste man ha ”vänsterglasögon” för att se problemet? Normalt skulle man då gå till optikern för att inte missa något i synfältet som skulle gagna de som inte har råd att köpa en lyxlägenhet. Måste man vara kommunist?
Förälder till bostadsköande
