Tänk om äldreboendena och hemtjänsten kunde få motsvarande förstärkning, som förskolorna får!
På en avdelning, med åtta patienter, som jag känner till, behöver sex ha hjälp med det mesta. På förmiddagarna finns det tre undersköterskor. På eftermiddagar och på lördagar och söndagar är man bara två. (Det lär finnas de boenden som har det ännu värre.) Eftersom det fordras två personer och tar minst en kvart att lägga eller ta upp en person, så finns det under den tiden ingen som kan hjälpa de övriga. De lämnas helt utan tillsyn. Vissa äldreboenden är byggda så att det skulle vara möjligt att hjälpas åt att passa varandras avdelningar, men det fungerar inte överallt. De flesta dementa behöver också hjälp med matning mm. Apropå mat – måste maten så ofta se ut som gröt även om det är kött, grönsaker och potatis? Många av de anställda har heller inte fått lära sig hur den äldre generationen vill ha sin mat. Varje land har ju sin matkultur.
Byggnaderna är inte alltid anpassade till den speciella verksamhet, som man bedriver. På ovan nämnda boende ligger köken och tv-rummen så långt bort som möjligt. Det finns inget samlingsrum för aktiviteter. Personalen klär om i tvättrummet med tvättmaskin och torkskåp för de boendes kläder. Det finns alltså inte tvättmaskiner i lägenheterna, vilket försvårar att hålla reda på vems plagg som är vems. Men det finns icke fungerande pentry i varje lägenhet! Litet mera färg i korridorer och kök skulle inte skada. Källsortering har införts vilket innebär att utbildade undersköterskor får ta sig ner till soprummet med ingång utifrån med tunga sopsäckar. Även trädgårdarna på de olika boendena är mycket olika. Man skall inte behöva trampa på ruttna äpplen och halka på våta löv.
En förstärkning av personalen och mer internutbildning är absolut nödvändig. Det finns mycket mer, som är tungrott och trist, som skulle kunna bli bättre. Vi anhöriga måste också trivas. Det är ändå hemmen och vården för våra sjuka nära och kära, som det är frågan om.
Margareta Andrée