Bankdirektörer, politiker, mediaeliten, konsulter och lobbyister. De predikar alltid hur viktiga och eftertraktade de är och att de därför måste ha höga löner och fantasipensioner. Annars flyttar de utomlands.
Men vad skulle hända om alla de där "viktiga" stannade hemma från jobbet? Vad skulle hända om kommunstyrelsens ordförande Ann-Charlotte Stenkil (784.000 kronor om året i politikerlön) stannade hemma? Eller om hamnchefen Björn Alvengrip (112 300 kronor i månadslön under 2016) blev förkyld och måste lägga sig i sängen en vecka? Hade verksamheten kraschat? Nej knappast. Men om arbetare inom barnomsorg, vård- och äldreomsorg, industri eller handel och restaurang stannade hemma, då hade allt stannat av.
Vi måste ha "duktigt" folk, säger eliten. Men är politikerna i Varberg speciellt duktiga? En bostadsbrist som är enorm, 400 miljoner till en tågtunnel som borde bekostats av staten, inga kollektivavtal vid ombyggnad av stadshus B och skenande kostnader, privatiseringar av skola, vård- och omsorg, timvikarier och bemanningsanställda i otrygg tillvaro, och sönderstressad personal där livet är ett helvete. De enda som är riktigt glada är den lilla klick som riskfritt får komma åt våra surt förvärvade skattepengar. Om det är att vara "duktig", så vågar man ju inte ens tänka på hur det skulle bli om de var dåliga.
Väljs man till ett uppdrag, ska man ha samma lön och villkor som dem man företräder. Det gäller såväl fackföreningsledare som politiker. Delar man inte vanliga människors villkor, kan man inte heller företräda dem. Då företräder man bara sig själv och den egna karriären. Därför menar vi i K att politikerlönerna skall sättas efter Kommunals avtal för undersköterskor och att högre chefslön skrivs ner när ny chef tillträder. Några fallskärmsavtal blir det inte tal om!
Ingemar Ericsson (K)
Kommunistiska Partiet
Varberg
