2019 års Melodifestival är tänkt att äga rum i Israel. Ett land där människor diskrimineras beroende på religion och etnicitet, och flyktingar ses som cancersvulster. Ett land som ockuperar ett grannland, fördriver dess befolkning, bygger olagliga bosättningar, förföljer, mördar eller spärrar in dem som protesterar. Ett land som inte står apartheidtidens Sydafrika efter i våld och brutalitet.
Bara ett par dagar efter att Netta Barzilai vunnit Eurovisionsschlagern för Israel dödade den israeliska armén 62 och skadade ett hundratal obeväpnade människor som demonstrerade mot förtryck och inspärrning i Gaza. Dödandet har sedan fortsatt, och i nuläget beräknas runt 200 människor – inklusive kvinnor, barn, journalister och medicinsk personal – ha dödats av israeliska kulor, medan över 15 000 skadats. Samtidigt har det israeliska parlamentet antagit en ny lag som gör icke-judar till andra klassens medborgare och avskaffar arabiska, som talas av 20% av befolkningen, som officiellt språk.
Sedan över 140 artister publicerat ett upprop i den stora engelska tidningen The Guardian om att flytta Eurovisionsfestivalen till ett annat land, har bojkottkravet vuxit. Allt fler artister har anslutit sig, och frågan har väckts av politiker i olika länder. Ungefär 23 000 islänningar har skrivit under kravet på bojkott. Även i Sverige pågår en kampanj.
Sveriges television (SVT), som ansvarar för det svenska deltagandet i Eurovisionsschlagern, måste nu bekänna färg. Är det förenligt med SVT:s värdegrund – som understryker alla människors lika värde – att sända ett festivalbidrag till ett land som öppet hyllar rasism och apartheid? Om inte, bör man snarast klargöra sin ståndpunkt, och kräva att Eurovisionsschlagern flyttas. Som medborgare kan vi trycka på genom att skriva till SVT:s ledning, och underteckna upprop i frågan.
Gunnar Olofsson
