Insändare. Den svenska skolan har under en längre tid varit på väg neråt. Sämre resultat, större klasser och mindre lärare är vardag. Vart du än vänder dig, går det att hitta vems fel det är. Det är lärarens.
Men är det verkligen så? Lärarkåren är under en enorm press, från alla håll. En lärare blev nyligen skjuten och det verkar inte vara någon som bryr sig. Vart är ramaskriet? En lärare blir slagen eller kallad otrevliga saker från en elev och det ska man kunna ta. Ett F och läraren har misslyckats. Samtal med föräldrar och läraren måste skärpa sig. Aldrig tvärtom, det är inte föräldrarna som måste börja stötta sina barn eller eleven som bör kämpa. Det är läraren. Vilket alltid lämnar mig mållös, eftersom det är elevens framtid.
Samhället stöttar inte skolan och det har blivit tydligt. Spåren har börjat sättas. Därför måste samhället skärpa sig. Istället för att ställa kraven på lärarna, som redan gör allt och mer för elevernas skull. Ställ frågan, vad kan jag göra för att hjälpa skolan? Istället för att argumentera med varje val en lärare gör, stöd dem. Ställ krav på eleverna och ställ krav på rektorn. Stöd lärarna.
Det här är inget som kommer lösas under natten. Men vi måste ändra vår grund. Grunden skolan står på, vårt samhälle. Skolan är samhällets framtid och måste prioriteras. Samhället är inte starkare än grunden den står på. Det ska inte handla om hur mycket kan vi spara, utan hur mycket kan vi investera i skolan.
Vi lärare står i kylan. Vi fryser. Vi behöver värme, samhällets värme.
Lärarstudent och vikarie från Falkenberg