Det kunde blivit din sista dag i livet. Och min sista dag som levnadsglad. Du gick rakt ut i vägen, och jag körde i 30. När jag precis passerade dig så hytte du med näven, skrek och slog knytnäven i min bil. Men jag såg dig inte, för du använde inte reflex. Du gör ett aktivt val när du går ut i novembereftermiddagen, i mörka kläder, och tror att du syns. Du är inte odödlig. Jag tror inte att du vill dö, och jag vill inte döda dig. Tanken på att leva med att ha orsakat en annan människas död skrämmer mig varje gång jag sätter mig i bilen och börjar köra. Ni är allt för många som förstärker denna känslan hos mig. Personer med mörka kläder, utan reflex. Cyklister i hög fart, utan cykellampor och reflex. Föräldrar med barnvagnar, som skjuter fram vagnen rakt ut i vägen för att man ska stanna, utan reflex. Jag vill inte sitta i en rättssal och bli anklagad för vållande till annans död. Jag vill se dig, jag vill stanna för dig, jag vill vara artig och släppa fram dig. (Trots att du kanske väljer att korsa gatan där det inte finns ett övergångsställe.) Jag vill, men du tillåter mig inte. Så snälla, jag ber dig, använd reflex. För jag vill verkligen inte köra på dig, jag vill inte skada dig, och jag vill absolut inte döda dig.
Elin
Läs också: Många som har svårt med att synas
