Svar
på "Vad är det svenska som SD vill värna?" (25/8).
Det är flera saker med SD som är enkelt att genomskåda. Med anledning av deras, inför valet så passande, låtsade intresse för svensk kultur, kyrka, musik och tradition, får man anledning igen att reflektera. Är det inte övertydligt att detta inlärda mantra om att värna om tradition och kultur är blott en täckmantel för tydligt rasistiska idéer? Frågan är retorisk. Hur många typiska SD-anhängare bryr sig sant om genuinitet, kultur, kyrka och traditioner eller ens vet vad det är? För mig är det tydligt att detta är en sköld utåt för att dölja en rasistisk politik.
Kanske hade jag haft lite mer respekt för SD ändå om de sa rakt ut vad dom egentligen vill, istället för att låtsas att det primärt är vår kultur dom vill värna om.
Även om SD verkligen skulle vilja värna om svenska traditioner och genuinitet av ett annat skäl än att dölja sina rasistiska syften i denna Trojanska häst, så vet nog en betydande del av deras anhängare inte vad det innebär. En av deras partipolitiker blev tillfrågad om han kunde exemplifiera vad dom vill värna om...och efter en del flackande med blicken svarade han: "Fornminnen... ....julafton...midsommarafton."
Det som skrämmer mig är att det finns så många i svenska befolkningen som inte verkat genomskåda SD, alternativt har de det men ändå röstar. Det sista är ännu värre. Och en stor del av dessa inleder alltid sina argument med ”Jag är inte rasist, men”. Det där ”men” betyder att man är det. Så fungerar den mänskliga retoriken.
Jonas Roman
Överläkare i kirurgi
Varbergs Sjukhus
