Svar
till Mari-Louise Wernersson och Ingemar Johansson (19/7).
Centerpartisterna Mari-Louise Wernersson och Ingemar Johansson hävdar att de är förvånade över att jag, som bor i Glommen, ondgör mig över att människor på landsbygden ska få samma chans till ett strandnära boende.
När deras egna argument tryter tar de alltså till ett klassiskt politikerknep och utmålar mig som en privilegierad kustbo som inte unnar landsbygdsbefolkningen att bosätta sig nära åar och sjöar.
Men en resa genom Ätrans eller Högvadsåns dalgångar avslöjar med all önskvärd tydlighet att människorna där bor minst lika vackert som en Glommenbo och i många fall har ännu närmare till vattnet. Ingemar Johansson är en av dem. Han bor i närheten av Sumpafallen vid Högvadsån, en av de finaste platserna i hela Halland.
Vad diskussionen borde handla om är att Centern vill ta bort det generella strandskyddet i inlandet och ersätta det med en grundregel som ger enskilda markägare rätt att exploatera och bebygga mark i strandnära områden (se HN Debatt den 13 juni).
Wernersson och Johansson uttrycker det lite annorlunda och skriver att deras parti ”vill se en sundare tillämpning av strandskyddsreglerna” och ge människor möjlighet ”att med ett rimligt regelverk bosätta sig där man vill”.
I dag krävs dispens för att få bygga inom 100 meter (i vissa fall 300 meter) från strandlinjen. Miljöbalken (se kapitel 7) innehåller flera undantag som gör att strandskyddet kan upphävas, bland annat för byggnader och anläggningar som bedöms bidra till landsbygdsutveckling i enlighet med de så kallade LIS-reglerna. I slutändan är det vanligtvis länsstyrelsen, det vill säga en myndighet, som avgör strandskyddsärendena.
Enligt Centerns förslag ska visserligen strandskyddet få finnas kvar, men bara i vissa områden som kommunerna, alltså politikerna, pekar ut. Om förslaget drivs igenom skulle det innebära att en lagstiftning som visat sig fungera väl och dessutom har ett starkt stöd hos Sveriges befolkning i praktiken skulle försvinna. Den kom till för att skydda känslig natur och för att förhindra att starka ägar- och penningintressen tillåts att privatisera områden i anslutning till strandlinjen, som därmed görs otillgänglig för allmänheten och det rörliga friluftslivet.
I sin debattartikel skriver Mari-Louise Wernersson och Ingemar Johansson att en annan syn på strandskyddet skulle ”ge en mera rättvis värdering av marker på landsbygden”. Med andra ord vill Centern hjälpa enskilda markägare att tjäna pengar. Om strandskyddet upphävs ökar värdet på mark i strandnära lägen som kan styckas av till attraktiva tomter och sedan säljas till hugade spekulanter. I frågan om strandskyddet företräder Centern ett särintresse. Min förhoppning är att väljarna genomskådar det innan det är dags för val i höst.
Anders Klasson
