Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Det är med stor oro vi ser hur besparingsförslag efter besparingsförslag presenteras i pressen. Bild: Erik Nylander/TT

Besparingens piska drabbar samhällets mest utsatta

Det är dags att fundera på vilket samhälle vi vill ha.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

När besparingens piska viner runtom i de halländska kommunerna, inom regionen och i samhället i stort, drabbas åter våra medlemmar, personer med olika former av funktionsnedsättningar som är i behov av samhällets stöd.

Det är med stor oro vi ser hur besparingsförslag efter besparingsförslag presenteras i pressen, ingen kommun nämnd och ingen glömd, men sämre ekonomiska tider gör att det sparas och ofta vänds blickarna mot samhällets svagaste.

Våra medlemmar är väldigt beroende av samhällets stöd och insatser, för att kunna leva ett liv värt namnet. I besparingstider väljer man ofta att spara in på personal och tränga ihop brukare inom till exempel daglig verksamhet och på olika boende. Då får man betänka att denna grupp nästan alltid har svårigheter med stora grupper och förändringar, samt är i behov av en hög personaltäthet och en kontinuitet inom personalen.

Inte heller skolan undantas, utan här flaggas för stora besparingar i flera kommuner. Besparingar som nästan alltid leder till neddragningar inom personalstyrkan. Barn och ungdomar med funktionsnedsättning måste få det stöd de behöver i skolan för att kunna lyckas i samhället. En skolgång som kantas av misslyckande och dåliga möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen, leder senare i livet i stor omfattning till utanförskap, psykisk ohälsa och bidragsberoende. Alltså en ökad kostnad för samhället längre fram.

Människor som är i behov av personlig assistans drabbas också skoningslöst. Turerna har varit många kring den personliga assistansen och läckor från den LSS-utredning som kommer att presenteras i januari, tyder på stora försämringar för våra medlemmar. När många mister rätten till statlig personlig assistans vältras dessutom kostnaderna över på kommunerna, som har stora svårigheter att hantera dessa.

En del kommuner flaggar även för ett minskat stöd till oss föreningar. Mycket av den verksamhet som tidigare varit kommunernas ansvar har genom tidigare besparingar vältrats över på föreningslivet. En besparing mot funktionshinderorganisationerna kommer att leda till en minskad möjlighet för gruppen att delta i fritidsaktiviteter och i sociala sammanhang, då de ofta är beroende av våra föreningars anpassade aktiviteter. Region Halland underlättar inte heller föreningarnas verksamhet, med en mer än fördubblad kostnad för hyra av bassängerna på habiliteringarna nästa år.

Det är nu dags för beslutsfattare på alla nivåer att fundera på vilket samhälle vi ska ha. Ett samhälle, där personer med funktionsnedsättning och deras familjer kan känna sig trygga i, att de när de som mest behöver det kan få samhällets stöd. Ett stöd som de genom året betalat höga skatter för att säkerställa sig ha rätt till när den dagen kommer.

Maria Norrman

ordförande RBU Halland

Bodil Timmermann

ordförande DHR Halmstad – Hylte – Laholm

Gun-Britt Lydén

ordförande Anhörigföreningen Halmstad

Cecilia Kristensen

ordförande FUB Halmstad – Hylte

Länsförbundet FUB Halland

FUB Kungsbacka

FUB Varberg

FUB Falkenberg

FUB Laholm

Inre Ringen Halland