Jag blev anställd på museet 1970 och har haft förmånen att lära känna samtliga museichefer. Deras insamlingspolicy har jag alltid uppfattat som en strävan att spegla samhället, på gott och ont, både vad gäller arkivalier och föremål. Inte alltid har det insamlade materialet haft anknytning till Halland men likväl speglat debatter som förts i (främst de halländska) medierna. Förste museichefen, Albert Sandklef, såg till att ett mord, Bockstensfyndet, förvisso funnet i Halland men mannens hemort känner vi inte, blev utställt.
Likaså kulknappen, enligt Sandklef ett mordvapen, placerades i monter. Dådet begicks i Norge. Knappen kastades bort av en soldat från Öxnevalla och hittades i ett gruslass från ett grustag i Horred, orter i Västergötland. Bengt-Arne Person fick många propåer om att Bockstensmannen borde få en kristlig begravning men försvarade utställningen. (Han tvekade inte heller att införliva skelettmaterial från 178 individer insamlade vid utgrävningar i mitten av 1960-talet i NyVarberg i samlingarna. Brott mot griftefriden?)
Agneta Boqvist såg till att ett dagsbeslag av vassa föremål, hallandsanknytning okänd, på Landvetters flygplats år 2001 tillfördes museets samlingar.
I samband med detta ställde hon frågan "Vad är ett vapen?". En handväska är det enligt mångas mening. Nu beskylls Curry Heimann för att vara omdömeslös och sätta sig över demokratiskt fattade beslut i kultur- och fritidsnämnden. Har kommunens representanter i stiftelsestyrelsen yttrat sig? Tanten med handväskan är ingen fast installation utan flyttbar. Badande ungdom från 1937 av Bror Marklund, som är Varbergs första offentliga skulptur, väckte också på sin tid debatt då den placerades på torget. Jag hoppas den får stå kvar där, precis som jag hoppas att Tanten med handväskan fortsatt ska ingå i museets samlingar.
Eva Berntsson Melin
