Ledare 24/11. I nöden prövas vännen. Och i prövningens stund testas också värderingar. Det är då vi får veta om vänskapen var falsk och om det vi svor på att försvara var ärligt menat.
Att Anna Kinbergs Batras (M) hjärta slöts så fort det började blåsa snålt vet vi redan. Men nu har hon – efter ett år av vad hon kallar eftertanke – också gjort offentlig avbön.
Ingen är väl egentligen förvånad.
”Inget land kan hjälpa alla”, skriver hon i Aftonbladet – och ber samtidigt de utfrysta om ursäkt. Ja, inte dem som hon stänger dörren för, barnen som dör i Medelhavets vatten eller krigets Syrien. M-ledaren syftar på de partimedlemmar som tidigare fick kritik för att ha fallit för högerpopulistiska sirener.
”Jag vill inte tillbaka till det gamla”, skrev Kinberg Batra. Men vem köper det försöket till vilseledning? För kräftgång är ju precis vad den moderata strategin nu går ut på. Nu görs det sista försöket att sudda bort det där förhatliga ordet ”Nya” och stryka ett streck över Reinfeldt-eran.
Anna Kinberg Batra talar om ett anständigt samhälle, men för att motivera sin ideologiska omsvängning tar hon till oanständiga grepp, börjar svinga mot halmdockor.
Sverige har aldrig haft oreglerad invandring och total kravlöshet har inte varit norm. Att låta påskina något sådant är en ovärdig flört med populister. Men för en politiker som vill fånga in de får som lockats av SD, anses det kanske som taktiskt smart att låna argumentationsteknik av motståndarna.
Självfallet har den taktiken också ett pris. Batra måste ha kalkylerat med risken att förlora ännu fler liberalt sinnande M-väljare till Centern. Det är ju många fler än kändisnamn som Blondinbella, och Jonas Gardell som sällat sig till Annie Lööfs läger. Centerpartiet växer, och en ansvarsfull men samtidigt humanistisk migrationspolitik är en del av förklaringen.
”Dessa naiva godhetsapostlar” väses det från vissa läger. Men att vägra kompromissa med sin värdegrund är inte naivt.
Centern kommer också att svänga, kraxar olyckskorpar och de dissidenter som finns i partiet. Det är inte sannolikt, av det enkla skälet att partiets förhållningssätt i migrationsfrågan ingalunda är en produkt av en Stureplanscenter.
Partiets linje har gehör i breda kretsar, bland vanliga partimedlemmar. Kort sagt vanligt, hederligt folk av det slag som kavlat upp ärmarna och arbetar med integration via allt från hembygdsföreningar och studieförbund till uppdrag som gode män.
Att få nyanlända i arbete kan vara en stor utmaning, särskilt mot bakgrund av att en del av dem som kommer hit saknar grundläggande utbildning. Därför är det viktigt att trösklarna till arbetsmarknaden sänks, att arbetsmarknadspolitiken liberaliseras, att det blir lättare att starta och driva företag, att det går snabbare att testa människors förmågor, med mera.
Givetvis kostar integrationsarbetet initialt. Visst finns det skojare i flyktingmottagandebranschen som tjänat grova pengar på boenden i ett prekärt läge. Visst har en brist på kontroll av oseriösa aktörer skapat problem. Visst har vår oförmåga att fixa skolkrisen och bostadsbristen öppnat en chans för demokratins fulspelare att peka ut syndabockar och spela ut grupper mot varandra.
Men alla som vet hur den demografiska utvecklingen ser ut vet att vi framöver behöver fler händer i välfärden. Så rent bortsett från att det är ynkligt och ansvarlöst att blunda och hissa upp vindbryggan när människor flyr för sina liv, bygger den där analysen om behovet av permanent andrum på samhällsekonomiskt tvivelaktig bas.
