Ledare 12/11. Glöm fågelvirus eller zombiesmitta – ett av världens största hälsohot är lika välbekant som allvarligt. Det handlar om att helt vanliga infektionssjukdomar plötsligt kan bli dödliga igen – om vi kastas tillbaka till en tid före penicillinets upptäckt.
När läkare och forskare börjar tala om anitbiotikaresistens i apokalyptiska termer vet vi att hotet är verkligt. Och det är precis där vi står. Därför var det inte bara välkommet utan livsviktigt att EU, i förra veckan, enades om ett så kallat Veterinärmedicinpaket. En frågan där Sverige, först genom Marit Paulsen (L) och nu genom Frederick Federley (C) har legat i framkant, drivit på tufft under förhandlingarna.
Att framgången, med tanke på hotnivån, inte har varit given kan verka märkligt. Men på samma sätt som hoten från nygamla sjukdomar kostar väldigt mycket pengar, kan det på kort sikt kosta lite att agera smartare. Djurbönder, veterinärer, utländska köttproducenter – alla som påverkas av de nya direktiven kan också tänkas ha intresse av att spjärna emot.
Att läkare, inte minst i Sverige, har blivit allt mer restriktiva till att skriva ut antibiotika har de flesta av oss redan noterat. Om förskrivningen vid till exempel halsfluss förr gick på rutin, sköts eventuell medicinering i dag på ett betydligt mer ansvarsfullt sätt. Att Sverige var tidigt ute är väl känt, men professionen i fler länder har följt efter.
Det nya paket som kommissionen, parlamentet och ministerrådet nu till slut enats om är dock inte inriktat mot humanvård utan bruket, eller snarare missbruket, av antibiotika inom olika former av djurhållning. Att det fortfarande pumpas in horribla mängder antibiotika i djuruppsättningar i förebyggande syfte, för att få dem att växa bättre, är en bister realitet. Men nu skall åtminstone EU strypa flödet.
Framöver kommer det bara i undantagsfall, som vid risk för epidemiskt spridning av sjukdomar, vara tillåtet att medicinera djur i förebyggande syfte. I stället måste en veterinär först göra en professionell bedömning om djuret är sjukt. EU kommer också att upprätta en databas för att få en överblick över förskrivningen på gårdsnivå.
Lika angeläget är det förstås också att EU verkligen förmår ställa krav på det kött som importeras. Även länder utanför EU måste skärpa antibiotikahanteringen om de vill fortsätta exportera hit.
Redan i dagsläget beräknas 700 000 människor dö årligen till följd av antibiotikaresistens, exempelvis via smittor som sprids inom sjukvården. Redan det är förfärliga siffror, men om vi inte tar krafttag kommer dödssiffrorna att stiga drastiskt, fler kommer att dö av exempelvis lunginflammation och vissa operationer, cancerbehandlingar och transplantationer kommer att bli ogenomförbara.
Visserligen kämpar forskare världen över hårt med att hitta alternativ eller nya antibiotika som kan matcha dödsbakterierna. Men det är en kamp mot klockan som kanske inte kan vinnas. Att så många, så snabbt, blivit så slarviga med förskrivning av mediciner till våra djur att hela mänsklighetens hälsa hotas är svårt att ta in. Men så är det. Och EU måste räkna med att ännu mer måste göras.
