Vätgasbilar eller elvägar?

Varken järnväg eller biobränslen lär räcka till. Därför kräver våra transporter fler smarta lösningar.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Ledarreportage 8/5. Som en bilbana ungefär! Det glittrar till i regionrådet Stefan Bengtssons (C) ögon när han skall beskriva hur en elväg kan fungera.

Det låter enkelt. En skena i marken, en mottagare som hänger ner som en svans från bilen, och saken är klar.

Nog för att ett viss mått fantasi är en förutsättning för att få projekten att rulla. Men det här med elvägar är förstås ingen barnlek utan blodigt allvar. Det handlar om att ta fram nya lösningar för att Sverige skall kunna uppfylla det viktiga löftet om en fossilfri fordonsflotta 2030.

ANNONS

Vägen dit går dock inte via universallösningar. Inte ens vad gäller elvägarna är det än så länge fråga om en enda teknik, vilket tydligt framgick när Centerpartiet nyligen arrangerade seminarium på Lindholmen Science Park i Göteborg. Ett passande val av plats kan tyckas, inte bara för att detta gamla hamnområde utvecklats till ett nav för modern teknikutveckling. En bit från konferenscentret skramlar dessutom spårvagnen – ett bevis så gott som något om att det många nu gör är att tänka nytt i gamla banor.

Alternativet till en skena i marken är nämligen en kontaktledning i luften, en klassisk syn i denna vår närmaste storstad. Men på den 22 kilometer långa teststräckan utanför Sandviken är det inte några vagnar som rullar - det är lastbilar. På taket på de tunga Scaniafordonen sitter en mottagare.

Bakom satsningen finns flera intressenter, som Sandvik, SSAB, Scania och Siemens samt regionala elbolag och högskolan i Gävle.

I Göteborg kör redan några av Volvos laddhybridbussar som kan gå på både diesel och el. Nästa steg är att de skall kunna laddas via marken under körning. Elskenornas tillskyndare påpekar dessutom att den tekniken är den enda som kan funka för både bilar och lastbilar.

ANNONS

– Aerodynamiken försämras dessutom av grejer på taket, förklarar Torbjörn Holmström, med titeln senior advisor to the CEO för Volvo Group.

I dagsläget är det dock fråga om en uppsjö av möjligheter, tekniker och lösningar som skall utvecklas. Och samverkansparterna är många. När Tysklands förbundskansler Angela Merkel besökte Sverige i början av året stod undertecknande av ett partnerskap på programmet. En naturlig samverkan kan tyckas inte minst som flera deltagare i pågående projekt i Sverige är just tyskägda företag.

De framtidslösningar som tyska och svenska forskare, företag, myndigheter med flera skall slå sina kloka huvuden ihop om stannar dock inte vid elvägar.

– Hållbart producerad vätgas i kombination med bränslecellsmotorer kan bli ett viktigt komplement till biobränslen. De senare räcker inte till för världens behov, inte minst som prognoserna visar på ökade transporter på väg, säger Chalmersforskaren Maria Grahn.

Ett antal vätgasbilar rullar redan på våra vägar. Det är elbilar där batterierna är utbytta mot en vätgastank och en bränslecell. I bränslecellen omvandlas vätgas till elström, som driver elmotorn.

Utanför ingången till konferenscentret demonstreras just en sådan bil. Som konkurrensfördel nämns att den ger lika lite ljud ifrån sig som vilken elbil som helst.

ANNONS

Tyst och miljösmart alltså, men än så länge gör högst begränsade tankmöjligheter marknaden smal. Hur det blir framöver får framtiden utvisa.

Vilken teknik som än diskuteras finns det olyckskorpar som kraxar, som kallar investeringarna ett slöseri med pengar.

– Varför elvägar för bilar och lastbilar bär vi har järnväg som dessutom behöver rustas upp, lägg pengarna på det i stället finns det kritiker som säger.

Och visst behövs järnvägen, både nu och i framtiden. Men även om mer gods och fler pendlare kan ta sig fram på järnväg så är behoven av komplement är uppenbara. Vilka av testprojekten som slår igenom återstår att se. Det är en fråga om pris, effektivitet, tillgänglighet, körkomfort med mera – men också känsla. Kunderna är kräsna.

En sak är dock säker. Harald Lagerstedts (C) tal om en ”grön korridor genom Halland” – alltså en elväg för tung trafik – är ingen omöjlig utopi utan en sannolik lösning för framtida transporter. Om inte batteriutvecklingen tar en oväntad vändning som gör att lättare batterier med längre laddning plötsligt kan tas fram.

ANNONS