Det kan kännas eftersträvansvärt att statsråd och statssekreterare som av olika anledningar lämnar sina uppdrag snabbt hittar en annan sysselsättning. Får de nytt arbete slipper vi lägga skattemedel på avgångsvederlag.
Statsråden har rätt till ett års ersättning motsvarande sin ministerlön. Statssekreterare har, av någon, anledning, rätt till två års ersättning. Att kasta sig ut på de arbetssökandes marknad är tufft för alla, men skulle vi göra en lista över de som har det tuffast lär den listan knappast toppas av statssekreterare, därav frågetecknet för de två åren?
Nu finns det dock tillfällen då det finns anledning till att betala ut detta arvode och det är vid tillfällen då ett statsråd eller en statssekreterare behöver sättas i karantän. För att bygga förtroende med medborgare behöver makten undvika situationer med intressekonflikter, det vill säga att toppolitiker i en ny anställning drar nytta av färsk information från sin tid i regeringen.
På senare år har det blivit ganska vanligt att före detta statsråd och statssekreterare snabbt rekryteras av företag och inte sällan går de till olika PR- och kommunikationsbyråer. Detta har ifrågasatts ett antal gånger och nu levererar äntligen regeringen ett lagförslag som kan bidra till lite mer ordning och reda.
Man vill införa karantän i upp till ett år för just statsråd och statssekreterare. Då alla jobbövergångar inte innebär samma risker om intressekonflikter ska det samtidigt vara möjligt för den som vill påbörja ett nytt arbete att få saken prövad i en särskild nämnd.
Förslaget är rimligt även om det därmed innebär att kontot för utbetalning av avgångsarvoden kommer öka. Rimligt är det därför att vi behöver motverka det som ökar medborgarnas misstro för hur landet styrs. Och rimligt är det också därför att det som kan ses som korruption måste stoppas.
Förutom behovet av att öka den egna befolkningens förtroende handlar det dessutom om att återupprätta Sverige-bilden gentemot utlandet. I den senaste rapporten från organisationen Transparency Internationals där de rankar den upplevda korruptionen i 180 länder tappar Sverige poäng. Visst, plats sex på listan är i jämförelse med många andra länder knappast en katastrof, men det är likväl en utveckling i fel riktning.
Nu har det sjunkande resultatet i denna undersökning snarare att göra med ett antal myndighetsskandaler och inte om ministrar och statssekreterare som nyttjat regeringsinformation i nya anställningar. Men det är lika bra att stämma i bäcken. Inför vi dessa regler framstår vi dessutom som mindre blåögda gentemot vår omvärld där liknande regler funnits sedan lång tid tillbaka.
