Ledare 18/7. Det var många som hade blandade känslor inför måndagens toppmöte mellan USA:s Donald Trump och Rysslands Vladimir Putin. Inte minst presidenterna själva. Medan Putin inte lämnade någon kommentar deklarerade Trump att hans förväntningar på mötet var låga. Att de båda skulle komma leende från mötet för att möta den väntande pressen var nog dock få förunnat.
Inför världens smattrande kameror tog de sig an journalisternas frågor. Eftersom ingen av de båda tog upp annekteringen av Krim, kriget i Syrien eller Rysslands inblandning och övervakning av det Amerikanska presidentvalet blev det naturligt att journalisterna gjorde det. Lyssnade man på Trump kunde man dock tro att han talade om sin smått vresige men välmenande svärmor och inte en diktator vars aktioner gentemot både USA och världssamfundet inte varit annat än anskrämliga.
”President Putin säger att Ryssland inte hade någon inblandning i det Amerikanska presidentvalet, och jag ser ingen anledning att misstro honom” deklarerade Trump. Det som Trump refererar till som ”ingen anledning” är av amerikanska underrättelsetjänsten (CIA) bekräftade ryska dataangrepp mot USA. Nationelle underrättelsetjänstchefen Dan Coats gick själv ut efter mötet och sa att man varit mycket tydlig i sin bedömning om den ryska inblandningen i valet 2016, och de idag pågående ryska försöken att underminera amerikansk demokrati. Att en så högt uppsatt och oberoende myndighetschef uttalar sig på detta sätt vittnar om att bägaren precis rann över.
Att president Donald Trump har visat sig ha en förmåga att komma på god fot med diktatorer är dock inget nytt. Än har ingen glömt mötet med Nordkoreas diktator Kim Jong-Un. Också där förvånade presidenten med att deklarera många kommande år av vänskap med diktatorn, en man som han bara veckor tidigare kastat glåpord på över sociala medier. Skillnaden här är dock att maktbalansen mellan USA och Ryssland är balanserad på en knivsegg. Nordkorea kan spänna musklerna allt de vill, men landet är på gränsen till svält och något kärnvapenkrig kan de inte vinna. Ryssland däremot är en internationell maktfaktor med stor kärnvapenkapacitet och många allierade. Mot en sådan fiende med tydligt demonstrerade ambitioner att utöka såväl makt som territorium krävs en enad allians av fria stormakter med en stark ledare i spetsen. Den ledaren har tidigare varit USA, men i och med Trumps senaste uppvisning är det hög tid att den fria världen börjar leta på annat håll.
Den tidigare, och för hela världen viktiga, balansen mellan USA och Ryssland har upphört - till Rysslands fördel. Kritiska röster har till och med höjts från presidentens egna läger. Förra CIA-chefen John Brennan såg Trumps agerande som ett landsförräderi medans den republikanske senatorn John McCain kallade mötet för ett tragiskt misstag.
Trump blev i och med mötet en fara för sin egen nation. Om USA kunde hävda sig vara den fria världens ledare innan, kan de inte göra det nu. I denna nya världsordning är det viktigare än någonsin att EU, som världens friaste union, står starkt och enat.
