Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

STOCKHOLM 20180521 Christina Andersson, MSB, myndigheten för samhällsskydd och beredskap, och Dan Eliasson, generaldirektör MSB, presenterar broschyren "Om krisen eller kriget kommer" under en pressträff i Stockholm. Foto: Pontus Lundahl / TT kod 10050 Bild: Pontus Lundahl/TT

Sverige måste stärka sin civila beredskap

Gamla lösningar kan naturligtvis fortfarande vara bra. Men det viktiga är att hela samhället funderar igenom hur den egna förmågan att klara en kris kan förbättras.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Signerat 17/1. En av fyra svenskar har stort förtroende för det civila försvarets förmåga att skydda befolkningen vid en allvarlig kris, enligt en undersökning från Ipsos som beställts av Dagens Nyheter. Ännu färre, en av tio, har stort förtroende för det civila försvarets förmåga att skydda i händelse av krig. Även om denna typ av undersökningar alltid kan ifrågasättas, är det inte ett orimligt resultat. Det civila försvaret, framför allt vad det gäller krigstid, har till stora delar avvecklats. Som en logisk följd av de bedömningar som gjordes av risken för krig efter murens fall, sänktes ambitionerna också för det civila försvaret, och de strukturer som funnits inom myndigheter och företag försvann.

Detta att använda begreppet ”det civila försvaret”, som Ipsos gjort i undersökningen är lite förrädiskt. Det civila försvaret existerar inte som en egen organisation på samma sätt som det militära försvaret. Det är istället hela samhällets insatser för att trygga viktiga samhällsfunktioner som utgör det civila försvaret. Det handlar om allt från skyddsrum till att det ska vara möjligt att göra betalningar.

Sedan ett antal år har det skett en attitydförändring. Precis som förändringar i omvärlden, framför allt Rysslands agerande, har påverkat synen på det militära hotet och drivit på förändringar när det gäller det militära försvaret, har också behovet av en utveckling av det civila försvaret blivit tydligare.

Det handlar om planering för att samhället ska fungera även vid kris eller krig, men också hur hela samhället ska kunna stödja försvarsmakten.

Flera av de funktioner som behövs för försvarets verksamhet sköts idag av andra myndigheter eller civila företag. Ett antal utredningar jobbar med att komma med förslag på hur förmågan att bibehålla samhällets funktion även vid större kriser och vid krig ska kunna stärkas. En del beslut har också tagits.

Det är dock fortfarande väldigt långt kvar till den nivå på planering och beredskap som fanns under stora delar av efterkrigstiden. Det är inte heller så enkelt som att bara damma av de gamla planerna och de gamla lösningarna. Verkligheten är annorlunda i dag. Hoten är annorlunda, det handlar inte längre bara om krig och avspärrning. Behoven är annorlunda. Gamla lösningar kan naturligtvis fortfarande vara bra, men det är viktigt att det görs en ordentlig analys. De åtgärder som görs för att stärka den civila beredskapen tar resurser i anspråk och de kan ibland vara betydande.

Det viktiga är att hela samhället funderar igenom hur den egna förmågan att klara en kris kan förbättras. Och då inte i första hand ställa sig frågan vilket förtroende jag har för det civila försvarets förmåga att skydda mig, utan vilken beredskap jag och min organisation har för en allvarlig kris. Det skulle ge bättre civil beredskap, oavsett om hotet skulle komma från främmande makt, terrorister eller naturkatastrofer.

Johan Örjes