Svenskt bistånd måste villkoras hårdare

"Jesus dog för mina synder. Vad har er profet Mohammed gjort för mänskligheten?". De orden dömde pakistanska Asia Bibi till döden 2010. Sedan dess har Sverige betalat ut 1,157 miljarder kronor i bistånd till Pakistan.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS

Enligt OECD gav Sverige 46 miljarder kronor i bistånd 2017, motsvarande 1,01 % av landets BNP. Förutom Sverige är det bara Luxemburg, Danmark och Storbritannien i EU som når upp till FN-målet om att ge 0,7 % av BNP i bistånd. Vidare står EU:s medlemsländer för över hälften av världens bistånd.

Den som har och kan ska ge till den som inte har och inte kan. Det är en devis som Sverige har levt efter i nästan två sekel, då vi i mitten av 1800-talet började med de så kallade missionsbiståndet till dåvarande Abessinien (nu Etiopien). Idag är vi det land som ger allra mest sett till vår BNI (bruttonationalinkomst) i världen, och det är något som vi ska vara ytterst stolta över. Världen är grym, livet är all annat än rättvist och världen över har oskyldiga människor som drabbats av elände kunnat räddas med hjälp av just svenska resurser. Men med sådana resurser kommer också ansvar.

ANNONS

Sida (Styrelsen för Internationellt utvecklingsarbete) statliga myndighet som har ansvaret att hantera Sveriges humanitära bistånd. De länder som Sida aktivt bedriver särskilt arbete i varierar över åren, men svenskt bistånd kommer även många andra länder utanför Sida till godo. Detta genom indirekta svenska bidrag som tillhandahålls av exempelvis FN. Just nu bedriver Sida aktivt arbete i 22 länder, och utöver det flera regionala och globala utvecklingsinsatser.

Det politiska läget i dessa länder är oftast allt annat än stabila, och mänskliga rättigheter existerar antingen bara på pappret eller inte alls. Senast i förra veckan släpptes den pakistanska tvåbarnsmamman Asia Bibi, dömd till döden 2010 för blasfemi då hon anklagats ha sagt ” Jesus dog för mina synder. Vad har er profet Mohammed gjort för mänskligheten?”. Bibis frigivning fastslogs 2018 av Pakistans högsta domstol som fann bevisningen bristande, vilket lett till massiva islamistiska protester över hela landet med hundratusentals deltagare.

Sedan Bibis fängsling har Sverige, både genom Sida och andra organ, betalat ut 1,157 miljarder kronor till Pakistan i bistånd. Men Pakistan är bara ett av många exempel på svenskt bistånd som går till länder där det inte råder någon som helst respekt för de mänskliga rättigheterna.

ANNONS

Av de 22 länder som Sida aktivt ger bistånd till idag är homosexualitet bestraffat med dödsstraff eller livstids fängelse i åtta. Sex stycken har minst tio års fängelse som straff och resterande fyra tillåter endast homosexualitet, men inte HBTQ-organisationer, samkönade äktenskap, adoptioner, erkänner inte transpersoner, tillåter inga HBTQ-personer i militären och har inkluderar inte heller HBTQ-personer i några former av diskrimineringslagar. Tanken på att svenska miljarder i sådana länder skulle hamna i händerna på fel person eller organisation (särskilt i länder med utbredd korruption) är en skrämmande sådan, och oerhörd kontroll är nödvändig från såväl Sida som Utrikesdepartementet.

Det räcker dock inte bara med kontroll och verbala påtryckningar. Tittar man på Tanzania är den saken uppenbar. Sedan 2010 har 5,874 miljarder kronor getts i stöd till Tanzania, från allt till bankväsen till miljöskydd. Politiken är dock oförändrad och HBTQ-personer riskerar samma livstidsstraff nu som då. Faktum är att saken bara verkar bli värre. Senast i slutet av oktober rapporterade BBC att guvernören i Tanzanias ekonomiska huvudstad Dar es Salaam tillsatt en beväpnad styrka som ska jaga ner homosexuella och uppmanat allmänheten att ange misstänkta.

Vill vi hjälpa människor i nöd på lång sikt och inte bara dag till dag får inte vår hjälp vara kravlös. Senaste gången biståndet till Tanzania frystes var 2014. Det är alldeles för slapphänt och sänder helt fel signaler till de styrande i innebördens land. Vill man ha vårt bistånd utöver nödvändig akut- och katastrofhjälp ska man också aktivt arbeta för att tillgodose sina medborgares grundläggande rättigheter om skydd mot kropp och hälsa. Utan sådana krav och nödvändiga repressalier riskerar det svenska biståndet ge med den ena handen och ta med den andra.

ANNONS
ANNONS