Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Svek att kvinnofrid inte tas på större allvar

Otrygghet bland unga tjejer förvärras när polisen inte prioriterar sexualbrott.

Ledare 14/9. Vi hade så mycket annat, viktigare, att göra. För vilket brottsoffer som helst blir en sådan ursäkt från polisen en förolämpning. För ett våldtäktsoffer kan den vara direkt förödande. Samhället vet det, polisen vet det. Ändå har det, under avsevärd tid, varit tydligt att våldtäkter lägg på hög.


Självklart blir kränkningen därigenom dubbel. Det är ju därför rättväsendets bristfälliga förmåga att hantera just våldtäkter, gång efter annan, varit föremål för diverse utredningar. Handlingsplaner har tagits fram, evidensbaserade metoder har utarbetats, men just som utvecklingen tycks vara på väg i rätt riktning går allt i baklås och arbetet med grova sexualbrott halkar åter ned på polisens prioriteringslista.


Poliser som fått specialkompetens sätts på andra uppgifter, läs mord och grov kriminalitet . Alltså sånt där som ”riktiga” poliser sysslar med – i stället för att utreda ”ännu ett fall av full kvinna som följt med fel karl hem”. Nej, det där sistnämnda sägs förstås inte öppet. Men att sexualbrott har låg status inom polisen är tyvärr inte bara en myt.


I dagarna har problemet tagits upp i SVT. Men redare tidigare uppmärksammades en delvis nedslående utredning om från vår polisregion, Väst. Barbro Jönsson, jurist och utredare, fick i Aftonbladet svara på frågan varför våldtäktsärenden har lägre status jämfört med skjutningar bland kriminella:


– Jag vet inte vad det är, mer än att det är ett problem vi haft i många år och de flesta inte ens är medvetna om. Vi måste ändra på det. Jag ser en skillnad mellan kvinnor och män i synen på brotten.


Kriminolog Nina Runge gav i SVT en liknande förklaring, att brott mot kvinnor och barn inte har lika hög status.


Förklaringarna skaver. För de visar på att bakom det uppenbara – att alla gängmord kräver stora utredningsresurser – även gömmer sig andra skäl till fördröjning. Skäl som kan bidra till att förklara varför en utredning om en våldtäkt på en 12-årig flicka på en centralstation i en västkustkommun blir liggande i vecka efter vecka trots att det finns en misstänkt gärningsman.


Om en våldtäkt på en liten flicka i offentlig miljö kan bli liggande, vad händer inte med alla de mer ”vanliga” typerna av våldtäktsanmälningar? Vi talar alltså om majoriteten av alla våldtäkter, de som begås i offrets eller gärningspersonens bostad av en person som man känner eller är bekant med.


Och vad händer med förtroendet för rättsväsendet, inte minst i den mest utsatta målgruppen – som enligt polisen i region Väst är unga tjejer mellan 18-23 år?
– Att så många våldtäktsutredningar läggs ned är hårresande. Vi måste säkerställa att polisen och hela rättskedjan har resurser, sade Annie Lööf för ett par månader sedan när Svenska Dagbladet skrev om polisens prioriteringar.


Det är lätt att hålla med. Inom polisen i Väst pågår förvisso redan ett arbete för att förbättra kvaliteten på våldtäktsutredningar. Men vad hjälper metodstöd om inte sexualbrottens status höjs och våldtäkter prioriteras?

MEST LÄST