USA:s president, Donald Trump, kan snart fira ettårsdagen av sitt osannolika segerval. Han har bland de lägsta opinionssiffror en sittande president haft så här kort in i sin presidenttid, väl under 40 procent. Men vad viktigast är för att bedöma detta, det är val och inte opinionssiffror som är avgörande och de som fortfarande stödjer honom är de som utgjorde den bas som fick honom vald.
USA har aldrig, i varje fall inte i modern tid, haft en president som Trump. En president som saknar politiskt program, agerar impulsivt och inkonsekvent och som närmast sätter en ära i att mucka gräl med allt och alla. Just det senare skulle kunna ses som en klok politisk strategi för att distrahera och förvirra kring det faktum att hans presidenttid är en lång radda av misstag och uteblivna beslut i kongressen.
Men riktigt så enkelt är det inte. För nästan lika många gånger som de märkliga påhoppen och attackerna på ett framgångsrikt sätt tagit uppmärksamhet från politiska missgrepp har de gjort det från hans, om än få, framgångar. Det är som om han inte kan tygla sina instinkter, sina spontana reaktioner när han ser eller hör något han inte gillar.
Flera gånger har den här impulsiviteten fört honom in på negativa vägar. Ett aktuellt exempel är när han fick frågan om varför han dröjt med att kondolera de drabbade familjerna när fyra soldater dödades i Niger. Trumps impulser förde honom då till att hävda att alla presidenter inte brukar ta kontakt med de anhöriga men att igen någonsin gjort det så bra som han. Något som fick till följd att en kongressledamot som hört ett av hans kondoleansförsök trädde fram och berättade att detta väsentligen innehöll beskedet att den dödade soldaten gjort ett eget val och i prinicip hade sig själv att skylla...
De misstag, den okunskap, det farliga beteende som alla som inte är Trumpanhängare hela tiden ser, det märker och påverkar uppenbarligen inte hans väljarbas. Den har förblivit relativt stabil. Detta gör också att det är få som vågar ”sticka upp” mot presidenten.
Det är kongressval redan om ett år och innan dess ska det hållas primärval. De som har ifrågasatt presidenten eller röstat emot honom kommer med stor sannolikhet få svårt att bli omvalda. Den tidigare medarbetaren och kampanjchefen, Steve Bannon, har förklarat krig mot alla som tillhör etablissmanget i Republikanerna, till exempel majoritetsledaren Mitch McConnell.
Det är sådant här som gör att oppositionen är så svag från de egna. Och det är i grunden bara de som har möjlighet att fälla honom. Oavsett om det skulle ske i en riksrätt eller vid en prövning av hans mentala hälsa.
