Visst är det så att många bäckar små kan bli en å, men de som ansvarar för författandet och efterlevnaden av svensk miljölagstiftning bör också känna till innebörden av ordspråket att sila mygg och svälja kameler.
500-600, så många är de små vattenkraftverk som finns runt om i vårt land och som drivits genom urminnes hävd. Sedan tre år tillbaka har dock de enskilda ägarna till dessa vattenkraftverk börjat jagas av länsstyrelserna som fått nya regler att förhålla sig till. För varje kraftverk måste det ansökas om nytt tillstånd och får man inte det finns risken att man till och med måste riva det som finns vilket kan bli en kostsam historia.
För de som dessutom har ambitionen att vilja effektivisera sina kraftverk i viljan att bidra till produktionen av förnyelsebar energi är paragrafrytteriet kring dessa gamla anläggningar också ett hinder. Ett hinder som helt begripligt kan uppfattas som att myndigheter i strävan efter ett hållbart samhälle ibland sväljer de stora energiföretagen som kameler medan de låter de silade "myggen" skriva många och dyra ansökningar.
Berte Qvarn är ett bra exempel på detta. I företagets strävan att producera sin egen energi vill man renovera och effektivisera det gamla vattenkraftverket i Suseån. Och trots att hälften av investeringen med renoveringen av verket, enligt den ansökan man tidigare lämnat in, är avsedd för olika åtgärder för faunan vid Suseån fick man tidigare i år avslag på sin ansökan från Mark- och miljödomstolen. Det aktuella beskedet är att ärendet ska omprövas, så än lever hoppet för att denna anläggning ska kunna fortsätta existera samtidigt som man enligt den plan man har underlättar för fiskens vandring.
Biologisk mångfald är också ett viktigt miljömål att ta hänsyn till och det är eftersträvansvärt att detta kan åstadkommas i samklang med skapandet av förnyelsebar energi. Men i dessa aktuella fall pratar vi inte ens om nybyggnationer av kraftverk och kraftverksdammar. Vad vi pratar om är små kraftverk som byggts för så längesedan att de därmed redan under minst 100 år påverkat den omgivande naturen och naturen med alla sina ingredienser har å sin sida anpassat sig efter de förutsättningar som funnits sedan verken byggdes.
Därmed inte sagt att vi inte alls ska göra något för att hjälpa naturen på traven, men det måste finnas rim och reson i det som ska göras. Myndigheter bör i dessa fall snarare ha en inriktning på sin verksamhet som gör att de upplevs som en hjälp och inte ett hinder för de som vill bidra till den förnyelsebara energin. Låt oss därför hoppas att den översyn som regeringen gör kring lagstiftningen för vattenverksamhet faller väl ut och att det dessutom skapas en fond som gör det ekonomiskt möjligt för ägare av mindre vattenkraft att åstadkomma både biologisk mångfald och grön energi.
