Ledare 27/7. Nej, inte försvarsministern också... De besvikna reaktionerna hos ett antal försvarsvänner även på högerkanten lät inte vänta på sig. Att Peter Hultqvist – åtminstone enligt den verklighetsbeskrivning som ännu gäller – medvetet bidragit till mörkandet är en synd som vissa anser borde vara just honom förlåten.
Rädslan att regeringen nu utser någon odugling med annan inställning till internationellt försvarssamarbete är en del av förklaringen till den silkesvanteshantering som vissa velat se. Men att Peter Hultqvist har varit en allmänt uppskattad försvarsminister ursäktar inte hans inblandning i det informationshaveri som inträffat. Ett haveri som faktiskt – vilket starkt måste betonas – bidragit till att sätta rikets säkerhet och vissa skyddsvärda personers liv i fara.
Att Alliansens partier enades om att peka på utgången för samtliga de tre minister som i dagarna spelat huvudroller i säkerhetshaveriets efterspel var en mycket stark markering – men en direkt följd av statsministerns velande. I måndags hade han chansen att visa handlingskraft, gjuta olja på vågorna och avväpna oppositionen med att presentera avskedsansökningar från åtminstone en eller möjligen två ministrar. Istället valde han bolla den allt hetare potatisen vidare – och därmed att medvetet trappa upp den politiska konflikten.
Alliansen förstod att hyfsat snabbt smasha tillbaka. Dels för att den eskalerande krisens allvar krävde en kraftig markering, dels för att oppositionen kände den uppretade väljarkårens andedräkt i nacken. Transportgate, som skandalen kommit att kallas, har vid det här laget hunnit väcka uppseende även internationellt. Man kan ju ana hur den stora säkerhetshaveriet uppfattats av de länder vi har och utvecklar säkerhetssamarbete med.
Nu står vi där. Tre ministrar är förbrukade. De har fallit på eget grepp och ett gemensamt ledarskapshaveri. Vilket blir statsministerns motdrag? Regeringsombildning i liten skala eller enligt fullskalemodell som innebär att även han själv avgår? Blir det en talmansrunda efter att även statsministern meddelat sin avgång, eller utlyses nyval? Såväl politiska analytiker som väljare sitter på helspänn.
Gapade Alliansen efter för mycket i genom sin misstroendeförklaring? Det är sant att verktyget inte skall missbrukas. Därför bör vi komma ihåg att grunden för den här skandalen inte är lite taskig kommunikation eller ”stor naivitet på alla nivåer” som Jan Björklund uttryckte saken under presskonferensen.
Naivitet är inte bara en uttjatad ursäkt, det är en missvisande bortförklaring. Det som hänt kan inte förklaras med brist på kunskap. Man har uppsåtligen och medvetet brutit mot svensk lag. Man han uppsåtligt och medvetet spelat med rikets säkerhet som insats. Man har uppsåtligt och medvetet försökt att, på olika sätt, dölja haveriet. Att efterspelet av en sådan härdsmälta blir dramatiskt säger sig självt.
Under tiden får vi hoppas att både myndigheter och politiker nu lärt sig en sak – att noga lyssna på säkerhetsnördarnas varningar istället för att avfärda dem som övernitiska töntar.
