Ledare 3/2. Sötebrödsdagarna är över. Personalen på äldreboendet får inte längre jobba sex timmar, men få betalt för åtta. Att vissa av de anställda nu känner ”oro” över det ”jobbiga” i att övergå till normal arbetstid torde inte förvåna någon.
Trots de högst tvivelaktiga resultaten av detta försök har det dock manat till efterföljd. I Falkenberg presenterades i fullmäktige i december ett medborgarförslag om 30-timmarsvecka. Och i Varberg pågår – fram till 15 januari och med hjälp av fackförbundet Kommunal – en namninsamling på olika vårdboenden för ett likartat projekt. Listan är tänkt att överlämnas till fullmäktige.
”Kravet är sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Och meningen är att projektet startar på den arbetsplatsen med flest sjukskrivningar”, står det på Kommunals hemsida.
Att man blir piggare och kan ägna mer tid åt knyppling, jakt eller sina barn om man kortar arbetstiden säger sig självt. Ändå låter det, i vissa utvärderingar av Göteborgsprojektet , som om något unikt upptäckts.
Det är dock inte bara mindre stress och mer fritid entusiasterna är ute efter. En arbetstidreform sägs också kunna locka fler till äldreomsorgen. Och kanske byter en och annan bana inom vårdsektorn om det visar sig att man i omsorgen får fullt betalt för att jobba mycket mindre.
Goa friår, arbetsbefrielse med medborgarlön, eller 30-timmarsvecka för alla – det finns många sköna förslag som säkert skulle minska stressen. Under förutsättning att man inte måste jobba mer och snabbare under den tid man faktiskt är på jobbet vill säga – för då kan det bli si och så med återhämtningen.
Att personalen på det äldreboende i Göteborg har varit eld och lågor över att ha blivit utvalda att njuta denna gobit förvånar väl ingen. Det är dock värt att notera att trots alla goda skattningar av den självupplevda hälsan visar försöket inte på några revolutionerande effekter på sjukfrånvaron.
Men även om personalen skulle känna sig både piggare och gladare av att jobba mindre, så kvarstår det stora problemet med att det samtidigt blir mindre pengar över till den vård man skall bedriva. Lönekostnaderna skulle ju raskt skjuta i höjden. För i äldreomsorgen krävs det ju en viss personaltäthet. De förlorade personaltimmarna måste alltså ersättas. Så en kostnadsökning på cirka 27 procent är vad kalaset beräknats kosta, när bland annat riksdagens utredningstjänst räknat på saken.
I ett läge där både Varberg och Falkenberg har svårt att leverera äldreomsorg av den omfattning och den kvalitet invånarna efterfrågar känns förslagen extra oansvariga. Eller tänker sig förslagsställarna möjligen att skatten skall höjas för alla kommuninvånare så att några kommunanställda får njuta betald fritid? Hoppas verkligen att alla de som ivrigt plitar ner sina namn på diverse listor också först noga reflekterar över vem som skall ta den höga notan. Gamla Anna som åter nekas plats på boende för kommunen inte har råd att bygga ut, kanske?
