Ledare 6/2. Hur många skandaler överlever Kent Ekeroth? Hur många skandaler överlever Sverigedemokraterna?
Att partihöjdaren Ekeroth har dåligt ölsinne och därför borde hålla hävararmen i schack kommer knappast som en överraskning för någon. Men hittills har partiet, trots rader av klavertramp, låtit Kenny hållas.
Kenny, jag vet inte om han någonsin kallats det. Men kanske är det just raggarbrölsprofilen som är grejen – att han med den attraherar en betydande målgrupp. För att döma av en hel del SD-supportrars facebookkommentarer är det just raka högrar i nyllet på allt ifrån journalister till uppkäftiga motståndare som gäller.
Men nu har väl Kenny svingat näven en gång för mycket? Åtminstone talas det om att Jimmie Åkessons mått nu är rågat, att förtroendet är allvarligt skadat.
– Ja, det är ju inte bra naturligtvis. Men man skall komma ihåg att ingen är skyldig innan man fått en dom i domstol, tillägger han i en radiointervju.
I dagsläget talas om time-out – denna ytterst märkliga form av tjänstledighet. Men om Ekeroth döms, ryker han då till slut? Det må vara troligt, men är långtifrån givet. Kanske bedömer partiet att det som Trump sade gälla för honom gäller för Ekeroth.
”Jag skulle kunna stå i mitten av femte avenyn och skjuta någon utan att jag skulle förlora väljare”, sade USA:s då blivande president under ett kampanjmöte.
Hur är det möjligt för en presidentkandidat, eller ett parti, att resonera i sådana termer? Svaret heter dubbla standarder.
SD vill profilera sig med hård kriminalpolitik och pratar mer än gärna trygghetsfrågor. I exempelvis Varberg har man år efter år motionerat om övervakningskameror längs krogstråken. Det antas minska risken för obehagliga möten med typer med dåligt ölsinne. Och när SvD Opinion i torsdags diskuterade raggningskurser för ensamkommande unga män, sparade inte Andreas Feymark på krutet:
”Ensamkommande män som tafsar behöver inte hjälp med att lära sig ragga. De behöver en enkel biljett hem” skrev han på facebook. Ett rättspolitiskt förslag som rönte stor uppskattning bland hans följare. En del av dessa supportrar triggades att övertrumfa Feymark. Inte ens dödsstraff var dem främmande.
Nog för att det finns skäl att inte se mellan fingrarna med gubbslem som ser sexuellt ofredande som en rättighet snarare än ett brott – de bör läras veta hut. Men straffet måste stå i proportion till brottet.
Men om SD nu anser att utvisning bör ingå i straffskalan för tafsande, hur motiverar de överseende med partiföreträdare som utövar våld mot kvinnor, drämmer till folk i krogkön eller har ett brottsregister som borde omöjliggöra förtroendeuppdrag?
Och hur ser Moderaterna på framtida samarbete med dessa företrädare? Kanske är ett av förhandlingskraven att SD går ännu hårdare fram med sopkasten, så att Anna Kinberg Batra slipper förknippas med personer som Kent Ekeroth och Martin Kinnunen? För visst ville väl även Moderaterna se kriminalpolitik som en paradgren?
