Ledare 7/12. Europaparlamentariker Fredrick Federley (C) manar på för att stoppa bygget av Nord Stream 2. Vis av historien, borde Europas ledare inse riskerna med att låta Ryssland dra en pipeline med gas i närområdet.
Nyligen grep rysk militär ukrainska flottister. En aggression som har en bakgrund i att Ryssland byggt en bro över Kjertsundet. Ett sund som binder samman Ryssland och den annekterade Krimhalvön. Området omfattas dessutom av bilaterala avtal. Det avtal har Ryssland nu brutit mot när de hindrade ukrainska fartyg att passera genom sundet. Detta måste få konsekvenser.
Ett Europa som enbart tittar på, dessutom när de ryska intentionerna tydligt visat att den militära handlingskraften ständigt ska demonstreras, innebär ett försvagat Europa. Den russofobi som emellanåt hänvisas till, och gärna används som ett sätt att visa på europeisk diskriminering gentemot Ryssland, är i det här fallet inte ens teoretiskt möjlig.
De östeuropeiska länder, exempelvis Litauen, som under en längre tid förbundit sig att enbart använda rysk gas, har fått känna på vad det innebär att importera energibehovet från ett land med stormaktsambitioner. En gaskran har visat sig vara ett ytterst effektivt utpressningsmedel. Särskilt vintertid.
När Fredrick Federley (SvD 3/12) utgår från bakgrunden till aggressionen, med ett konflikthärdat område som spelplan, går det att se både en röd tråd, men också vart tråden leder. Ryssland räds inga konflikter, snarare växer den ryska identiteten av att landets ledare håller sig närmast möjligt de gamla kejserliga idealen under Tsarrysslands storhetstid.
Att det var ryska aggressioner som låg bakom nedskjutningen av Malaysia Airlines Flight 17, var det få som betvivlade. De hundratalet civila offren från enbart denna tragedi, vittnar om att Ryssland inte ens räds omvärldens reaktioner. EU kan därför inte längre titta på när Ryssland ska tvinga andra stater till lydnad. Någon måste våga ta tag i piskan och kraftfullt sätta en gräns för den ryska björnen. Vem vågar plocka fram piskan och utdela sanktionerna?
Även om mycket europeiskt hopp, ofta sätts till Tyskland, så är det fel land. Genom förre socialdemokratiske förbundskanslern Gerhard Schröders vänskap med Vladimir Putin är Tyskland för insyltat och därmed gasberoende. Så även om nuvarande kristdemokratiske förbundskanslern, Angela Merkel, skulle kunna ta upp samtal om sanktioner i EU, blir bettet begränsat. Frankrikes Emmanuel Macron är upptagen med oroligheter på hemmaplan. Men sanktioner behövs.
En gastunnel under Östersjön borde höja vår beredskap för kommande kriser, inte sänka den. Nord Stream 2 äventyrar EU:s energiförsörjning när länder gör sig beroende av energi från Ryssland. Det är inte en fråga om, utan när, Ryssland skulle välja att använda gaskranen som en garant för eget herravälde. Att så lättvindigt ge bort denna makt, visar på fundamental europeisk inkompetens.
