Att bostadssituationen för de ensamkommande är mycket svår har inte undgått någon. Kanske allra minst Sveriges kommuner, som staten lagt över ansvaret att ordna dessa bostäder på. Kommunerna har dock inte lämnats på bar backe. Mellan 2017-2018 har regeringen betalat ut 585 miljoner kronor i tillfälligt kommunbidrag i syfte att möjliggöra för kommunerna att låta de ensamkommande bo kvar. Hur dessa pengar ska användas är dock upp till varje enskild kommun att avgöra.
Att regeringen Lövfen lämnar ut skattepengar med ett så vagt formulerat syfte visar vänsters brist på respekt för våra gemensamma medel. Utan riktlinjer och villkor kan inte ens de godaste av syften rättfärdiga en sådan utdelning, en utdelning som mycket riktigt nu visat sig slå slint i över hälften av de dryga 200 kommuner som mottagit det. I dessa kommuner har pengarna nämligen inte används till att ordna eller bibehålla kommunala boenden. De har istället gått till att täppa igen de hål i kommunens ekonomi som flyktingmottagandet har skapat.
Slarv och ansvarslöshet i första ledet ger sällan bättre resultat i andra. I Varbergs kommun har diskussionen om vad bidraget på 1,7 miljoner kronor ska gå till pågått sedan i januari, men stället för att låta pengarna gå till projekt under kommunal tillsyn har man öppnat för att föreningar ska kunna söka pengarna. Detta har lett till en infekterad strid i kommunfullmäktige huruvida organisationen Agape, som arbetar med att hjälpa ensamkommande, ska tilldelas en halv miljon kronor eller inte.
Debatten surnade till ordentligt under tisdagens kommunfullmäktige. Eftersom Agape funnits i mindre än ett år och därmed inte uppfyller socialnämndens villkor för föreningsbidrag befinner sig ärendet i ett dödläge. Saken borde egentligen stannat där. Men i kommunfullmäktige har röster höjts för att se igenom fingrarna och bryta mot socialnämndens regelverk. Nämndens egna vice ordförande Turid Ravlo-Svensson (S) deklarerade att de ”skulle bli bakbundna av att följa socialnämndens reglemente”. Bakbundna? Regelverket är tillsatt just för att se till att skattepengarna inte används lättvindigt eller sätts i händerna på tveksamma föreningar.
Agapes trovärdighet är egentligen irrelevant i frågan. Föreningen har säkerligen gjort mycket för de ensamkommande. Det som är relevant är att det finns en grupp ledamöter i Varbergs kommunfullmäktige som är bekväma med att åsidosätta egna säkerhetssystem för att inte ”Behöva kalla till ett extra fullmäktige mitt i semestern, det blir ju en jäkla snurr!”, för att citera Jana Nilsson (S). Vad som är än mer skrämmande är att Varbergs kommunfullmäktige knappast är ensamma med att behandla gemensamma skattepengar med nonchalans.
I såväl Varberg som i Sveriges övriga kommuner måste regelverken följas. I det förstnämnda fallet är det bättre att pengarna går tillbaka från socialnämnden till kommunfullmäktige, tills det att politikerna hittat ett rättssäkert projekt att stoppa dem i.
