Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Pride handlar om rättigheter – inte exotism

Hur kan någon likna Pride-paraden vid apor i bur?

Krönikan 13/7. Som en apa i bur? Nej, jag tror faktiskt inte att en enda av deltagarna Varbergs Pride kände sig så när vi tågade genom en solvarm stad. Ändå är det med en sådan vulgär liknelse som en MUF-ordförande från Kalmar fördömer Pride. ”För mycket av ett vänsterjippo som snarare stjälper HBT-personer”, skrev hon också och ifrågasatte hela arrangemanget.


Jag har svårt att tänka mig att riksdagsledamoten Jörgen Warborn (M) och hans partikamrater som råkade gå alldeles bakom mig i Pride-tåget, skulle hålla med. De tycktes hålla den färgglada fanan med samma självklarhet som tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt en gång gick i tåget.


Nog för att fördomsfullt oförstånd ibland kan ursäktas med ungdom – den aktuella ordföranden är bara 17 år – men när pudeln uteblir och okunskapen upprepas är det förståeligt att kritiken blir därefter.


Visst har jag gått i Pride-tåg där mindre politiska grupperingar utnyttjat tillfälle att hata mot politiska motståndare – skrikit exempelvis ”död åt alliansen”. Sånt förtjänar omedelbar och stark kritik.


Men att ta några dårars utspel till intäkt för att Pride är ett vänsterjippo är lika dumt som att tro att exempelvis alla moderater är redo att slarvigt likna homosexuella vid apor att glo på.
Det sköna med Pride-tåg är att de i sig ofta blir en uppvisning i mångfald, att allt fler aktörer flockas. I såväl Falkenberg som Varberg har kyrkportar stått öppna, och personal från Kommunal har gått i parad med arbetsgivarföreträdare. Att en del i Pride-parader tar chansen att dra på värsta läder-outfiten och sedan tågar bredvid, säg en KD-politiker i rullstol, vem bryr sig eller stör sig? Lite karnevalskänsla under en manifestation för allas rätt att älska, och allas chans att få sina rättigheter respekterade, är snarare befriande än upprörande.


Och Pride gör skillnad. Att manifestationerna år efter år spridit sig utanför storstäderna till allt fler mindre orter har bidragit till att även unga som förr kanske inte såg annat alternativ än att flytta nu känner sig bekväma med att komma ut på hemmaplan.


Pride, som är väldigt mycket mer än att tåga med regnbågsflaggor genom staden, har bidragit till att skapa ett mer öppet och tolerant samhällsklimat och de eldsjälar som drivit på förtjänar beröm. Förhoppningsvis orkar de fortsätta. För även om mycket är vunnit är kampen inte över.

MEST LÄST