Sjuka och funktionshindrade har blivit omänskligt behandlade, medan ansvariga tjänstemän har belönats. Och anställda som har värnat om att göra rättvisa utredningar, har fått uppsträckningar.
– Jag kallades in till chefen för allvarliga samtal eftersom avslagskvoten var för låg. Jag anklagades i princip för att maska på jobbet, bara för att jag var noggrann och tog mitt jobb på allvar. För Försäkringskassan fattar ju livsavgörande beslut som rör människor i svåra situationer, berättar en källa som till slut kände sig så pressad av arbetsledningen att hen valde att lämna sin tjänst.
Fler vittnen har trätt fram och berättat liknande historier. Och nu får generaldirektören sparken från sin tjänst.
”Att Försäkringskassan får en ny generaldirektör är inte överraskande. Som myndighetschef är Ann-Marie Begler ansvarig för det haveri av rättsosäkerhet som har präglat Försäkringskassans hantering av den personliga assistansen de senaste åren”, skrev förbundsordförande Maria Persdotter, i en reaktion på fredagens beslut.
Men räcker det att byta generaldirektör? Regeringen sänder ju dubbla signaler när ansvarig minister samtidigt beskriver Begler som en statstjänsteman som ”fokuserat på rättssäkerheten och kvaliteten i handläggningen”.
Det är ju precis på de punkterna som Försäkringskassan brustit. Människor har fallit mellan stolarna till följd av bristfälliga utredningar, eller värsta fall medvetet kastats ut på gatan av tjänstemän på bonusjakt. Påpekanden om felaktigheter och sammanblandningar har totalt ignorerats, vilket en anhörig berättar om på GP:s debattsida i fredags.
Så hur har socialminister Annika Strandhäll mage att berömma generaldirektören för en rättssäkerhet när en uppsjö av vittnesmål från utsatta människor visat att den saknats? Kanske för att hon är väl medveten om att problemet egentligen ligger högre upp – på ministerns nivå. De hårda nyporna på Försäkringskassan är ju ett resultat av regeringens hårda direktiv. Så det hade varit snyggt om regeringen förstod att städa framför egen dörr.
