Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Nej, inga extremister är finare än andra!

Omoget att tjafsa om vilka extremister som är värst.

Ledare 12/7. Alla bara tjatar om en handfull nazister, kolla bara vad vänsterextremister gjorde i Hamburg. Varför mörkar media det? Så låter det nu från en missnöjd kör på högerkanten, som är snar att omfamna uppfattningen att alla journalister är vänsterkramare. När en Timbroredaktör slår fast sina teser på nästan Trumpskt manér, stämmer en hallelujakör raskt in. 


Resonemanget är dock tyvärr lika omoget som när politiker och debattörer på vänsterkanten försöker bagatellisera kravallerna i den tyska staden. Det finns inga förmildrande omständigheter som på något sätt ursäktar våld och vandalisering – oavsett avsändare. 


Det är aldrig legitimt att ta till våld i politiskt syfte. Ingen extremist är godare än andra. Angrepp på poliser, journalister, politiker, näringsidkare med mera kan inte rättfärdigas med att "de är en del av en kapitalistisk konspiration", eller "politiskt korrekta nationsfiender". Och hoten kan från de olika extremistgrupperna är precis lika allvarligt. 


Tyskland måste nu göra mer för att bekämpa extremism från vänster, höger såväl som från islamistiska grupper, löd budskapet på samordningsminister Peter Altmaier i dagarna.  Det är lätt att hålla med.


Desto svårare att köpa är resonemanget från vissa håll att Angela Merkel borde ha förstått att toppmöten inte bör hållas i storstäder. 


Däremot tvingas naturligtvis Hamburg, precis som Göteborg efter kravallerna där 2001, konstatera att planeringen inte räckte, att kravallerna blev oerhört mycket värre än väntat och att förhoppningen om god reklam för toppmötets värdstad grusades.


I likhet med Göteborgskravellerna bestod en del av det så kallade Svarta blockets våldsverkare av tillresande aktivister. Det var inget nytt fenomen ens för tjugo år sedan, men icke desto mindre ett problem som naturligtvis angår polismyndigheterna. 


Tyska politiker föreslår nu att låta upprätta en extremistdatabas, som alla europeiska länder skall ha tillgång till. Det kan tyckas vara en god idé, även om man får förutsätta att den typen av informationsutbyten redan sker i viss mån. Samtidigt finns anledning att hissa varningsflagg. Vilka skall namn skall föras in i en sådan databas? Enbart dömda extremisters, eller en vidare krets "misstänkta individer"? Risken är påtaglig för att det blir fråga om ett åsiktsregister. Och precis hur galet det kan gå påmindes vi om senast i våras då det uppdagades att Svenska Instituet, via twitterkontot @Sweden, låtit blockera ett omfattande antal twitterkonton som påstods ha högerextrem och/eller nynazistisk inriktning och hetsa även till våld. 


Rent bortsett från att ett flertal etablerade politiker råkade hamna i denna kategorin är åsiktsregistrering ett grundlagsvidrigt brott. 


Däremot är det förstås en viktig uppgift för myndigheter på alla nivåer att hålla grundläggande koll på var det finns våldbejakande grupperingar. Därför är det bra att svenska kommuner nu, enligt statistik från nationella samordnaren som presenterades i förra veckan börjar på betydligt bättre koll på läget på respektive ort. Skall 


 

MEST LÄST