Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Umeå 2019-02-01 Partiledare Annie Lööf talar på Centerpartiets kommundagar i Folkets hus i Umeå. Foto: Patrick Trägårdh / TT / Kod 60190 Bild: Patrick Trägårdh/TT

Näthat och opinionstapp botas med handlingskraft

Annie Lööfs sötebrödsdagar är över. Tur då att centerpartister kan baka tårta på barkmjöl.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 2/2. Mitt i veka livet. Det är där orden träffar. Publiken blir stilla. Annie Lööf berättar vidare. Om slagen som faller. Om pojken som står i en grupp av barn, men ändå alldeles ensam. Om pojken som försöker skydda sig, samtidigt som han ställer den eviga frågan: Varför?

– Vi måste ta krafttag för att förhindra att mobbning sker. Ingen ska behöva råka ut för mobbningens fasor. Inte någon. Ingenstans, sade Centerledaren i sitt tal på partiets kommundagar.

Nej. mobbning borde inte få ske någonstans. Ändå är var femte elev drabbad av kränkningar. Hur många vuxna som utsätts är mer oklart. Men att problemet är spritt långt utanför skolgårdarna är ett ovedersägligt faktum. Och utsattheten delas av många. Det är vad som gör Lööfs ”berättelser ur människors vardag”, till mer än ett klassiskt retoriskt knep.

Annie Lööfs berättelse griper tag för att den utsatte pojken, i någon mån, skulle kunna vara en metafor även för henne själv. Förtal, hån och intensivt hat är ju även en del av Lööfs vardag.

Centerledaren beskriver hur de vuxna kommer till pojkens undsättning, räddar upp stunden – men inte den ständigt pågående kränkningen. Att de inte fixar de senare är beklämmande, men inte förvånande. Förklaringarna är flera, en del urgamla – andra ett resultat av en ny verklighet i cybervärlden.

Hur ska vi kunna förvänta oss att barn skall förstå att uppträda civiliserat när många vuxna misslyckas kapitalt med att hålla samtalsklimatet på en rimlig nivå? Många av dessa hatspridare är själva föräldrar. Och en del av dem är politiker.

”Vi är med och tar ansvar”, är en fras som Annie Lööf upprepar. Och visst kan de liberala stödpartiernas inflytande tydligt anas i regeringsförklaringens formuleringar som ”Elever som hotat eller utsatt andra för våld ska lättare kunna stängas av eller omplaceras.”

Det senare behöver poängteras. I lägen där alla begriper vad som måste göras krävs ”handlingskraft” – ett annat ledord som Centerledaren återkom till i sitt tal.

Handlingskraft är också vägen fram för ett parti som blivit tilltufsat på grund av sitt vägval till ansvarstagande. Rubriker som ”väljarna straffar partiledare efter rekordlång regeringsbildning” är förstås mindre roligt än de rekordsiffror som Annie Lööf tidigare kunnat uppvisa.

Turligt nog är handlingskraft ett centerpartistiskt karaktärsdrag. Många har rötter i företagarmiljöer och ideell sektor. De är vana vid att kavla upp ärmarna. På kommundagarna återfinns gott om den sortens kvinnor och män. Rekorderliga politiker som sporras av sin partiledare att agera mot alltifrån vårdköer till skolproblem.Det är ju framförallt på kommunal och regional nivå som det huvudsakliga ansvaret ligger. Och där sitter Centerpartiet i många fall med vid rodret.

Att leverera resultat är dock inte alltid nog i dagens värld. Det handlar också om att ta makten över bilden av sig själv och sitt parti. I det spelet har Centern viss konkurrensfördel. Medan motgångar väcker hyenastämning i vissa partier, hanteras meningsskiljaktigheter sportsmannamässigt i centerled. Det är en styrka.

Maria Haldesten