När blir andras tro en fridstörare?

Om Gud hör all bön, varför försvara rätten att sprida ljud från torn?

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Signerat 17/3. Oväntade besök är inte så vanliga. Därför hoppar jag till när det ringer på dörrklockan. Ibland möts jag av välkammande ynglingar, ibland av lätt påstridiga utdelare av Vakttornet.

Störande? Javisst. Men inte så besvärligt att jag överväldigas av förbudsiver. Pingstvänner, mormoner och politiker möts med ett vänligt, men bestämt, nej tack. Svårare behöver det inte vara.

Klockans klang från den närliggande kyrkan har jag blivit så van vid att jag svårligen kan säga hur ofta den kallar. Kanske är det bara en gång i veckan – alltså lika ofta som några muslimer i Växjö vill att deras böneutrop skall äga rum.

ANNONS

Det är inte första gången önskemål om böneutrop väcker debatt. Lokala kristdemokrater har protesterat förr, som i Botkyrka 2012. Dåvarande partiledaren var dock tydlig i sitt svar.

”För min del är det en självklar rätt att få utöva sin religion, precis som kristna ska ha rätt att utöva sin tro i Egypten, ska muslimer i Sverige ha rätt att utöva sin religion. Böneutrop är en del av religionsutövningen, och det måste prövas mot omgivningen. Jag tycker beslut ska fattas på lokal nivå”, sade Göran Hägglund.

Birgitta Ohlsson (L) hade tidigare varit glasklar. ”Att tillåta muslimska böneutrop borde vara en självklarhet i ett mångkulturellt Europa år 2009.” skrev hon i partitidningen NU. Detta efter att Schweiz hade beslutat förbjuda böneutrop.

2018 är låter det helt annorlunda. Både Jan Björklund (L) och Ebba Busch Thor (KD) vill absolut förbjuda böneutrop.

– Det är inte rimligt med återkommande böneutrop som proklamerar en religions budskap över människors privata hem och bostäder, säger Ebba Busch Thor.

Samtidigt har såväl präster inom svenska kyrkan som företrädare för judiska församlingen försvarat muslimernas rätt att utöva sin tro på det sätt deras tradition bjuder – om än inom rimliga gränser. Ett kort utrop i veckan, vid lämplig tidpunkt, bör då kunna klassas som rimligt.

ANNONS

Det kan kännas främmande och störande att höra någon ropa att en annan gud är stor än den man själv tror på. Det påpekar kritikerna. Och visst, böneutropet skriver omgivningen på näsan på ett betydligt tydligare sätt än klockans klämtande. Men kan man stå ut med det, leva och låta leva, i religionsfrihetens namn?

Nej, vi vill inte påtvingas religiösa budskap på gator, torg eller i bostadsområden, säger kritikerna.

Jag kan absolut förstå inställningen. Ett ljud eller budskap som är vackert i den enes öra kan låta förfärligt i den andres.

Men om vi öppnar förbudsdörren måste vi inse dess följdverkningar. Om vi förbjuder utrop med motiveringen att vi vill hålla allmän plats fri från störande religionsutövning, då kommer vi i konsekvensens namn också behöva förbjuda frälsningssoldaternas psalmsjungande. Och hur gör vi med den där barnkören som vill lova gud i juletid i köpcentret? Och de dörrknackande vittnena? Ska vi förbjuda alltihop och ljudsanera bort varje religiöst budskap från det offentliga rummet?

Störningsmomenten blir då definitivt färre, men blir samhället fridfullare? Jag är inte så säker på det. Och jag skulle se det som en förlust att offra klockklang och julsång på ett förbudsaltare.

ANNONS
ANNONS