Krönikan 26/5. Alla är vi ju lite förlamade, hehe... Kan ni tänka er en kommunpolitiker fälla en så nonchalant kommentar i en talarstol utan att få verbalt smäll på fingrarna? Knappast. Men när det gäller vissa funktionshinder går det tydligen för sig, vilket Stefan Edlund nyss visade i talarstolen i Varbergs fullmäktige.
Alliansen hade precis fått kritik från Socialdemokraternas Jeanette Qvist för att ha föreslagit ett alltför begränsat utredningsuppdrag kring unga med stödbehov. Miljöpartisten och läraren Stefan Edlund laddade för att ge svar på tal.
– Neuropsykiatriska funktionsvariationer har vi ju faktiskt allihop, sist jag kollade, både du och jag, hehe. Så det är ju ingen snäv grupp! Det är ju faktiskt allihop – om man ska vara lite noga ...
Noggrann bör förstås en politiker vara. Så hur i alla världen kan Stefan Edlund uttrycka sig så klumpigt?
Visserligen finns det en hel del människor som, i brist på bättre vetande, luftar uppfattningar som: ”Alla har ju lite adhd nuförtiden”. Ofta följs utspelet av en menande suck, som tydligt indikerar att problemet är överdrivet – underförstått att barnen nog bara är ouppfostrade.
Lika lite som alla numera lider av ”en släng av demens” så har dock alla en släng av neuropsykiatriska funktionshinder (NPF). Att försöka antyda något annat, att trivialisera kring verkliga medicinska diagnoser, är oförskämt mot de drabbade och de barn vars föräldrar kämpar hårt för att få rätt hjälp från skola och samhälle.
Visst finns det variationer inom respektive diagnos, men forskningens framsteg har gett oss allt tydligare konkreta bevis på hur exempelvis adhd påverkar hjärnans utveckling och funktion.
Alla kommuner, Varberg inkluderad, behöver blir ännu bättre på att ge rätt hjälp i tid åt elever med exempelvis olika former av NPF. När skolor misslyckas med att se barnens behov, eller väljer att neka dem adekvat stöd på grund av resursbrist, står det i förlängningen samhället dyrt. För precis som Stefan Edlund sedan också påpekade finns påtaglig risk för både ohälsa och utanförskap.
Nu har kommunfullmäktige beslutat om en utredning kring neuropsykiatriska funktionsvariationer. Socialnämnden, barn- och utbildningsnämnden och kultur- och fritidsnämnden ska samverka och tillsammans kartlägga kommunens insatser, samt ta fram förslag på hur kommunen skulle kunna höja kvaliteten på insatserna och i kontakten med kommunen.
Bred samverkan är bra. Men sådana rutiner har ju redan utvecklats i Varberg under längre tid genom verksamheter som berört just socialförvaltningen, barn- och utbildning och kultur och fritid.
– Man kan förstås alltid slipa på samverkan, men det är i kontakten med närsjukvården man stöter på patrull, det är med regionen som kontakten behöver förbättras. Jag skulle därför hellre vidga uppdraget, och är förvånad över att vi i facknämnderna inte har varit med på diskussioner, förklarar Jeanette Qvist (S), vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden.
Utredningar är också bra – men kan i vissa fall också vara ett sätt att skjuta upp satsningar som kostar pengar.
– Jag är positiv till att man frågan på allvar, men utredning kring insatser för personer med neuropsykiatriska funktionshinder är något vi redan har gjort. I slutrapporten för Psynk gjordes en kartläggning, säger Jeanette Qvist (S).
Olika sätt att samverka kring NPF har också prövats ett antal gånger. Så varför lägga tid och resurser på att ta fram kunskaper kommunen högst sannolikt redan besitter?
– Jag ser hellre att man säkrar resurser till en stabil reguljär verksamhet, säger Jeanette Qvist.
Hon har en viktig poäng. För är det något brukarnas omfattande kritik kring omdisponeringen av det uppskattade resursteamet Bäring till Be right back visat på, så är det att man ökar osäkerheten för personer som har ett uppenbart behov av trygga lösningar.
Många med den här typen av funktionshinder far helt enkelt direkt illa av ständiga förändringar. Därför kan nedläggningar av resursteam som Bäring riskera att kasta berörda barn tillbaka till ruta ett. Omgörningar av verksamheter (om huvudorsaken inte är att dra i nödbromsen för att kvaliteten inte varit urusel) måste därför göras med stor hänsyn till känsliga berörda.
Det bör också poängteras att även personalrekryteringen gynnas av att kommunen erbjuder någotsånär stabila arbetsvillkor, vilket är nog så viktigt i en tid då konkurrensen om kompetent specialutbildad och erfaren personal hårdnar.
