Ledare 3/10. Hur är läget? Att ställa en sådan fråga mitt under en partistämma kan vara som att be om ett euforiskt kvittrande svar. Men trots att partiet ifråga har påtaglig vind i seglen blir svaret befriande ärligt.
– Egentligen inget vidare, alltså det ser ju väldigt bra ut för oss, men på det stora hela... Alliansen far ju inget vidare av Moderaternas problem, svarar den luttrade C- företrädaren.
I helgen skulle de minska – Moderaternas problem, alltså. På söndagen utsågs den nye partiledaren, en man av klassiskt moderatsnitt – erfaren och med känsla för ekonomi. Processen i sig var mest en formalitet. I slutändan fanns ju inga motkandidater.
Har då Ulf Kristersson vad som krävs för att både få alla upproriska krafter i partiet att sansa sig – och reparera de skador som i synnerhet hans företrädare har åsamkat Alliansen?
Det senare hänger, som alla förstår, till stora delar på hans inställning till ett helt annat parti. Därför kommer varje uttalande i det ämnet att nagelfaras framöver, med början i hans installationstal.
”Deras värderingar är inte mina värderingar” sade han.
Ett utspel som, i ärlighetens namn, egentligen inte säger så mycket. Varken företrädarna eller partiets mer hårdföra falang skulle obekymrat påstå något annat.
”Sverigedemokraternas inskränkta nationalism är fel.” markerar Ulf Kristersson.
Inte heller det säger dock något om hur han ser på samarbete med dem. Och formuleringar i talet av stilen ”En opposition som inte drivit sin politik ända in i kaklet imponerar inte på kräsna medborgare.” ger utrymme för väldigt fria tolkningar.
Det är ju ”ända in i kaklet” - falangen som pressar på för samverkan med SD. Ta MUF-ordföranden Benjamin Dousa som nu i häcklar Centerpartiets ”passivitet” hårt efter att i somras obekymrat ha förklarat att Moderaterna bör ha samma inställning till SD som de tidigare haft till Miljöpartiet.
Ny Migrationsöverenskommelse med SD i stället för MP alltså?
Den sistnämnda överenskommelsen avfärdade Ulf Kristersson i sitt tal med det ökända signalordet ”naiv” och angav densom skälet till att väljare strömmat högerut.
De senaste decenniernas migrationspolitik har varit ”principlös”, säger Ulf Kristersson med eftertryck, utan att inse hur falskt det skorrar. För i nästa mening understryker han att Moderat migrationspolitik i högre grad skall bottna i vad Sverige ”behöver” och ”klarar av”.
”FN:s flyktingkonvention, i vilken asylrätten slås fast, skrevs i en annan tid och för en helt annan situation”, skriver partistyrelsen i ett programförslag. Istället vill man se en mottagning baserat enkom på ett kvotflyktingsystem.
Snacka om att kasta gamla principer överbord tillsammans med de människor som flyr hit. Och snacka om att satsa på att locka tillbaka SD-väljare med förslag som försvårar det Kristersson beskriver som ”ett kristallklart mål” – det vill säga att bilda en ny alliansregering.
Ulf Kristersson vill förvisso att Moderaterna skall vara ett parti för hoppfulla. Men att hoppas på att Centerpartiet skall gå med på att skrota asylrätten är ungefär lika utsiktslöst som att hoppas på att Jimmie Åkesson skall vara lydig som en hund vill inkallning.
